Liam tar en paus och kikar på “Händige Manny”!

Liam hade svårt för att sova inatt, vaknade vid halv tre och skulle inte somna om. Han bara pekade mot dörren och ville att pappa skulle komma, mamma dög visst inte. När han inte var grinig låg eller stod han upp i sängen och var klarvaken. Så han fick lägga sig mellan oss istället och nog hjälpte det för han somnade ganska fort. Jättemysigt att ha honom bredvid, ytterst sällan han sover hos oss annars.

Vi har, sedan han föddes, låtit honom sova i sin egen säng. För varför väljer man ut den bästa spjälsängen och de sötaste påslakanen om man ändå inte låter dom sova där? Den höga risken för plötslig spädbarnsdöd borde också skrämma fler, kanske är det bara jag som är totalt livrädd? Liam har sovit hos oss två-tre gånger tidigare och det var när jag ammade och råkade somna annars har han alltid sovit ensam. När vi bodde i Broakulla hade han inget eget rum så spjälsängen stod bredvid vår säng men när vi flyttade hit, till Kosta, har han fått sova i sitt egna rum. Han har med andra ord alltid sovit jättebra och likaså vi. Kände det i natt när han låg bredvid att jag spände mig och sov i samma ställning nästan hela natten, är livrädd för att mosa eller sparka till honom (Simon klagar ofta på mina drömmar och konstiga nattaktiviteter i sömnen). Skulle inte få sova en blund med barn i sängen som är vana att få sova med mamma och pappa. Så med andra ord kommer vi göra likadant med nästa barn. Som det ser ut nu i alla fall.

Men det är ju upp till var och en!