Det blev en lång dag för barnen på förskolan igår, från halv sju på morgonen till halv fem på eftermiddagen. När Simon jobbar förmiddagsskiftet brukar de annars hämtas vid tre-tiden, men igår skulle han hämta bilen på lagning och jag jobbade till fyra. Trötta barn som somnade tidigt!

Idag var det inte lika länge, jag slutade redan vid tolv och plockade upp dom en halvtimme efter. Men lika trötta ändå och med dåligt väder ute fick de krypa ner i soffan, titta på film och vila. Under tiden förberedde jag middagen tills Simon skulle komma hem från jobbet och barnens farmor, faster och Bamse skulle komma förbi. Vi bjöd damerna på inbakad fläskfilé med vitlök och örter, potatis, champinjonsås och en stor sallad. Det gick hem, kan man väl säga. Sen blev det en massa lek och prat, barnen fick upp Fladderlisa (faster + fadder + lisa = Fladderlisa) i studsmattan och de körde slut på henne fullständigt.

Imorgon är jag ledig, inget jobb förrän på torsdag eftermiddag. Vad vi ska hitta på vet jag inte, beror lite på vädret men det skulle ju bli både åska och regn. En innedag med pyssel och spel gissar jag, men vi får se!

Två dagars ledigt har varit riktigt gott, men idag var jag tillbaka igen på delad tur. Men emellan 13:30-17 var jag hemma hos mina små under tiden Simon körde bilen på lagning i stan. Barnen och jag åt middag ihop och så blev det legobygge och sitta ute på verandan för att rita. De gillade det nya bordet jag gjorde iordning av det gamla soffbordet. Perfekt att ha där ute som rit- och lekbord eller som barnbord vid kalas.

Imorgon är sommarlovet slut och barnen börjar på förskolan igen. Dagisväskorna står packade och kläder ligger framlagda, allt förberett inför en tidig morgon och en lång dag med alla kompisar och fröknar.

Idag vaknade de stora barnen vid halv åtta och den lilla vid halv nio. Inte hört ett endaste knyst under natten, alla har sovit jättebra. Skönt! Efter frukost, tandborstning och påklädning var leken igång. De har ägnat timmar åt studsmattehoppning, spring i vattenspridaren, sandlådelek och även lite bus på barnens rum när värmen var som värst. Vid tolv-tiden kom Eve och André och då åt vi alla grillad korv till lunch och det blev en hel del lek igen innan de begav sig hemåt.

Det har varit galet hett idag så hela familjen sov middag inne i svalkan efter att de gått hem, helt slut alla fyra. Sen körde Simon till Nybro för att handla och “lagade” middag när han kom hem, blidde smarrig exotisk bricka med potatissallad och annat gott. Under tiden han fixade middagen lockade jag ut en sur, arg och trött Nomi för att vattna lite i trädgården. Hon blev genast på bättre humör och för en stund lyste trotsen med sin frånvaro!

Jag tävlar om en av två Disney Princess-dockor från Disney hos Agnes!
Var med och tävla här du också!

Vinst:
Två vinnare får varsin Disney Princess-docka till ett värde av ca 200 kr/docka + frakt.

För att delta med en vinstchans (obligatoriskt):
• Lämna en kommentar med namn, mailadress och berätta vem som skulle få dockan om du vann!

För tre extra vinstchanser (valfritt):
• Gilla Disney Sverige på facebook och lämna sedan ditt namn i din kommentar.
• Tipsa om tävlingen på din blogg eller facebook och länka hit till tävlingen, lämna sedan tipslänken i din kommentar.
• Prenumerera på min blogg hos Bloglovin' och skriv vilket nummer du blev, eller om du redan prenumererar, i din kommentar.

Ni får själva välja hur många vinstchanser ni vill ha (endast första momentet är obligatoriskt) och sammanlagt kan ni få 4 stycken. Tävlingen varar i två veckor och avslutas fredagen den 8 augusti klockan 21:00. Två vinnare utses, kontaktas via mejl och presenteras även i ett vinnarinlägg. Lycka till allihopa!

Efter jobbet idag hämtade jag hem mina små som haft jätteroliga dagar hos gammelmormor och Arne. Vi mötte sedan upp Eve, André, Nemo och Nikki på Don Camillo för att äta middag ihop. Massa mat och prat blev det, och lite boule för barnen.

Hemma igen blev det utelek innan Eve och André begav sig hemåt. Nemo och Nikki stannade däremot kvar för lite pyjamasparty. Popcorn, saft och Aristocats innan klockan blev läggdags. Jag pressade in vår stora luftmadrass i Nomis rum, så de tre stora ligger på den och den lilla i sin säng. Stooora gäspningar under sagan och jag fick hela fyra kramar och fyra “jag älskar dig” när vi sa godnatt. En hel del viskningar och fnitter har hörts från rummet men nu är det himla tyst, tror alla fyra äntligen har somnat!

Ett paket till barnen med fynd som kom från Babyshop igår.
Favoritmärken till halva priset är inte dumt!

Jag har städat som en idiot sen jag kom hem från jobbet klockan 15:00. Plockat, detta jäkla plockande. Och diskat, tvättat, renbäddat, tryckt in grejer i bilen som ska till miljöstationen, dammat, dammsugit, skurat och vattnat blommor. Var inte färdig förrän framåt halv nio, sen blev det en dusch och nu är det soffläge som gäller fram till läggdags.

Har givetvis ringt och pratat lite med barnen idag också. Liam pratade en kort stund, Nomi körde med sitt trotsiga “näe, näe, näe” när gammelmormor undrade om hon ville säga hej till mamma. Mormor berättade i alla fall att de varit vid badsjön idag där ungarna badade och fikade. Och så hade de visst träffat gammelmorfar Harry samt åkt traktor hos morfar Gunnar. Tror de sover rätt gott även i natt!

Imorgon jobbar jag bara till 13:30, sen ska jag hämta hem mina godingar från Broakulla. Under kvällen blir det pyjamasparty här hemma då Nemo och Nikki ska sova över – mys!

Nomi har mått jättebra idag, som om ingenting har hänt. Och vi fick sova gott i natt trots den hemska gårdagen. Så idag gjorde vi ett nytt försök med att packa barnens väskor för tre dagars äventyr hos gammelmormor och Arne. Men innan vi gav oss av besökte vi en liten Nemo som idag fyllde 6 år, han fick massa presenter och barnen fick leka av sig tillsammans.

Hos gammelmormor fick även barnen presenter, av Arne, han hade köpt en jättefin klänning till Nomi och flygplan, pennor och block till Liam. Sen hade de även köpt en vattenkana till dom att leka med i trädgården dessa varma dagarna. Imorgon skulle de visst på utflykt också, åka ner till badsjön i Skruv med fika för att bada. Och hälsa på morfar Gunnar om han är hemma.

Själv har jag jobbat kväll med ett härligt gäng och visst kändes det lite märkligt att komma hem till ett mörkt hus utan barn och utan gubbe. Men strax kommer även han hem, gubben, efter sitt kvällspass i fabriken. Imorgon jobbar jag däremot dag och då ska jag efteråt passa på att städa, renbädda, tvätta, köra skräp och allt annat nödvändigt som jag inte hinner annars.

Tänkte jag skulle lägga upp lite bilder från gårdagskvällen. Sara och jag satt i varsin solstol på soldäck och pratade om allt mellan himmel och jord, var så himla skönt att bara prata av sig och stötta varandra. Samtidigt satt barnen på verandan och byggde och lekte med lego. Jättemysig kväll hade vi.

Den här dagen blev verkligen inte som vi tänkt oss. Eftersom Simons semester nu är slut, vi båda jobbar och dagis är stängt så skulle barnen åkt till gammelmormor idag för att stanna till torsdag. Men strax innan vi skulle ge oss av höll Nomi på att skrämma livet ur oss.

Hon satt och körde på sin leksaksbil när hon fick för sig att backa in över tröskeln, eftersom den är ganska hög tog hon i så pass att hon flög baklänges och slog i huvudet. Hon skrek och var jätteledsen och jag plockade upp henne för att trösta. Hon var så ledsen att hon tappade andan och det var då paniken kom. Hon fick ingen luft och vi såg hur hon plötsligt bara försvann. Hon blev kritvit i ansiktet och blå om läpparna. Hon andades inte. Allt gick så fort och just vid denna stunden var jag i fullständig chock. “Andas Nomi, andas! Simon gör något! Rädda henne! Dö inte! Andas!!” Simon, som är mycket lugnare än mig vid krissituationer, lade ner henne på golvet och gjorde allt för att få liv i en henne. Jag skrek som en stucken gris och nu i efterhand minns jag alla tankar som flög runt i huvudet, precis som vid en nära-döden-upplevelse. Mitt huvud skrek “Är det så här det känns när man förlorar sitt barn? Har dagen kommit då jag verkligen behöver förlora mitt barn? Jag kommer inte överleva detta, jag kommer aldrig överleva detta!” Jag kände mig så otroligt maktlös, hjälplös och rädd. Simon skrek till mig att ringa. Samtidigt som jag slog 112 sprang jag ut och skrek på grannen att komma. Han kom springande och i samma stund vi kom in vaknade Nomi och skrek. Hon andades. Hon levde. Jag grät hysteriskt. Denna lilla, lilla kropp hade legat på golvet helt livlös och helt utan andning i… ja, det kunde ha varit en halv minut, det kunde ha varit en minut. Men det kändes som en hel jävla evighet.

Ambulansen kom och vi fick åka med till VC för en undersökning. Däremot fick vi vänta i över en timme innan läkaren kom. Vi berättade allt som hänt och nästan det första han frågade var om hon var väldigt envis och bestämd, och det är hon ju. Tydligen finns det vissa barn som har så kallade Affektanfall. Och enligt beskrivningen fick vi plötsligt ett ord på vad jag hade som liten. Att jag svimmade så fort jag blev rädd, ledsen eller slog mig. Jag bara tuppade av och sen kvicknade till igen. På den tiden hade dom nog inget ord för det, jag var bara en “svimmare”. Men nu när vi läst om det så stämmer det verkligen in och det kan även vara ärftligt. Däremot tycker jag att Nomis anfall var så mycket grövre. Lite som epilepsi, fast utan kramper, som både min bror har och som min pappa hade som liten.

Vi har läst en del om det nu och det jag inte förstår är hur i hela helsike man ska kunna vara lugn i en sån situation. Hur man ska kunna hålla sitt barn i famnen och bara se på. Bara se hur det lilla ansiktet blir alldeles vitt, hur bröstkorgen är stilla och bara vänta på att hon själv ska vakna igen. Hur? Och hur kan det “inte vara farligt”? Jag hoppas innerligt att detta var första och sista gången vi behövde genomgå denna helvetiska stund. Och jag hoppas även att BVC ser till att informera om detta då det står att det är ganska vanligt. Detta borde alla föräldrar vara väl medvetna om.

Små barn kan gråta eller skrika så mycket att de tappar andan och svimmar under någon minut. Barnet kan också svimma utan att skrika. Det kallas för affektanfall och kan se otäckt ut, men är inte farligt. Anfallet framkallas av barnets starka känslor vid exempelvis smärta, rädsla, ilska eller besvikelse, så kallade affekter.

Anfallen är vanligast vid sex till arton månaders ålder. En del barn får ett anfall då och då, andra barn kan få flera varje dag. Före fem års ålder har anfallen oftast upphört.

Affektanfall kan vara ärftliga.

När barnet får ett affektanfall går det inte att få kontakt, barnet skriker och tappar andan, blir blekt i ansiktet och får en blåaktig färg runt munnen. De flesta barn blir slappa i kroppen, men en del kan bli stela och det kan rycka i armar och ben. Efter någon minut, när barnet börjar andas som vanligt igen och vaknar upp, kan det ta några sekunder innan man får kontakt igen.

Under anfallet ska man stanna kvar hos barnet och försöka vara lugn. Man kan hålla barnet i famnen eller sätta sig ner för att finnas till hands när det vaknar.

Det är lätt att överbeskydda ett barn som får affektanfall och undvika situationer som kan uppröra. Men det bästa är att försöka leva som vanligt. Det är bra att berätta om anfallen för personer som brukar ta hand om barnet till exempel på förskolan.

Om anfallen kommer ofta ska man kontakta vården. Behandling med kramplösande medicin har inte visat sig ha någon effekt.

Ikväll blev det inget extrapass på jobbet för mig, kände att jag klarar inte att köra iväg ungarna för att jobba efter allt som hänt under dagen. Personalbrist eller ej, jag stannade hemma med mina fantastiska, underbara och högt älskade barn. Det finaste och viktigaste i mitt liv. Så ikväll har vi bara varit hemma. Sara har varit här som stöd, vi har ätit middag, lekt ute, ätit glass, tittat på film och myst i soffan. Jag känner mig så otroligt trött och kommer nog somna tidigare än vanligt. Om jag kan somna efter detta.