Vi har haft två jättehärliga dagar på Öland! Kom hem för två timmar sedan och har packat upp litegrann. Bara lite, resten får tas imorgon. Man kan inte tro att vi bara sovit borta en natt, hela hallen är full av packning som ser ut att vara till en veckas semester. Men så är det nog när man har barn, mycket som behöver tas med!

Vid ett-tiden igår var vi framme hos Lisa (Liams faster/gudmor) och Ante (Lisas pojkvän) i stugan som ligger i Joels Udde utanför Färjestaden. Det började med ett stort puss-, nos- och kramkalas när vi kom! Bamse, Lisas hund, var väldigt förtjust i Liam och dom jagade varandra och hans slickade mer än gärna hela Liams ansikte. Och som han skrattade, riktiga kompisar de där två! Vi promenerade ner till havet och badade på området där hundar även får bada, Bamse skulle ju självklart vara med och plaska! Han är en blandning mellan New Foundland och Border Collie så ni kan ju bara tänka er hur varm hundstackarn var med all svart päls i den stekheta värmen – klart han ska bada! Även Liam var ner och vände tillsammans med sin pappa. Allt gick jättebra tills han ramlade på rumpan och då var det inte lika kul längre.
Efter bad och bus begav vi oss in till Färjestaden där minigolf stod på schemat. Vi tog den “lätta” banan, men åt helvete gick det i alla fall. Jag kom sist! Men är inte så förvånad, har inget tålamod när det gäller såna där sällskapssporter man måste koncentrera sig på. Inte det lättaste i värmen heller. Men visst, en liten hole-in-one fick jag!
På kvällen, efter minigolf och en tur på Ica, åkte vi hem till stugan igen och lagade middag – grillat såklart. Liam somnade mycket gott efter middagen, han var helt slut och yttrade inte ett ljud på hela natten. Kan det ha berott på havsluften han inte är så van van vid? Vi andra satt i alla fall uppe och spelade plump, tog några pilsner (inte jag dock, fortfarande nykterist) och hade trevligt i den svala sommarnatten.

Idag vaknade man helt plaskvåt i en kvav gäststuga. Jag trodde jag skulle dö. Liam och Simon hade redan stigit upp och hunnit äta frukost. Lisa var ute på promenad med Bamse och Ante sov fortfarande, bakis mån tro? Jag tog en riktigt välbehövlig och kall dusch som fick mig att känna hopp om livet igen. Sen åt vi frukost allihopa på gräsmattan i skuggan.
Efter inpackning i bilen begav vi oss mot Böda Sand för att hälsa på min lillebror, Adde. Vi var uppe vid ett-tiden och han slutade jobba vid två då han mötte upp oss vid sin lilla stuga på 2(?) kvadrat. Jag har inte träffat honom sedan mamma och jag skjutsade upp honom för en och en halv månad sedan. Tiden har gått kusligt fort och jag har saknat honom väldigt mycket. Han hade gått ner mycket i vikt vilket syntes direkt på ansiktet, han såg så vuxen ut. Han verkade även må bra och trivas och det är ju jätteviktigt, speciellt då han bor så långt hemifrån.
Vi rullade bort till konditoriet och åt lite lunch, syndigt goda skagenbaguetter och Liam fick en ost- och skinkfralla som han satt och njöt av länge länge. Jättemysigt att bara sitta och ta det lugnt, titta på folk och ha det gott. Böda Sand är ju så himla mysigt i sig, flera små butiker och matställen samlade som i ett litet minicity mitt på campingen.
Vi gick ner till stranden också då Adde ville ta sig ett dopp efter jobbet. Två mil lång sandstrand och totalt knökat med folk. Det märks att det är högsäsong nu då det var alldeles folktomt när mamma och jag skjutsade Adde i juni. Lite skillnad mot nu! Vi fick en jättebra plats precis vid havskanten, Adde och Simon hoppade i och Liam och jag stannade på stranden och gjorde sandslott. Han är inte jätteförtjust i att bada har vi märkt, nästan lite rädd. Men när han fick syn på sin pappa som kom gående upp ur havet blev han så glad så han sprang i för att möta honom! Underbara unge.
Efter bad och stoj fortsatte vi till lekparken där Liam åkte rutschkana om och om och om igen. Tror vi ska investera i en sån snart, han älskar verkligen att åka rutschkana!
Vid sex-tiden besökte vi restaurangen där Adde jobbar, Yellow, och åt grillbuffé. Dom hade gratis barnbuffé också med pasta, köttfärssås, köttbullar och en massa gott till de små. Liam var mäkta förtjust men norpade en och annan pommes från min tallrik också.
Efter en dag med lillebror och en stor gruppkram var det dags för oss att åka hemåt. Det tar två, tre timmar till Kosta och vi var inte hemma förrän halv tio. Simon körde hela biten och jag sov som en stock i baksätet. Liam sov också men var vaken under halva biten men underhöll sig med att gosa med snuttisarna och väcka sin trötta mamma då och då. Busunge.

“Borta bra men hemma bäst”, brukar man ju säga. Visst är det skönt att vara hemma igen men måste erkänna att jag längtar tillbaka lite och hade mer än gärna stannat några dagar till!