Morfars begravning var jättefin. Moster hade planerat och gjort allt så fint. Först ut spelades en version av Amazing Grace som fick håret på armarna att resa sig! Och eftersom morfar sjöng en låt om och om igen på sin dödsbädd så tyckte moster att vi skulle spela den i kyrkan. Vilken? Poppa Joe! Ja, han var en glad och speciell gubbe min morfar!

Efter musik, tal, psalm och dikt gick vi ut i ovädret (morfar hade visst beställt både spöregn och blåst) för urnsättningen. Där blev det en psalm till innan vi sa adjö och lade ner våra rosor.