Mammas pussgurka under kvällens nattning!

När det kommer till pussar och kramar (och förstås hans favoritgodis; russin och frukt) är Liam en riktig snålis! När han var mindre fick vem som helst en puss på munnen men på sista tiden är det endast hans mormor som får det. Vilket kan reta gallfeber på mig, men som jag såklart inte visar inför min malliga mamma som stolt tar emot pussar efter pussar.

Förra veckan bad jag honom på det snällaste vis jag bara kunde. Han gick mot mig, skakade på sitt lockiga huvud och gav mig en hård örfil. Visst är han kärvänlig min son? Jag började först gapskratta, kanske på grund av den smärre chocken, men inombords gick mitt hjärta i tusen bitar. För det är väl självklart att man vill kunna pussa och krama sitt barn utan att behöva ducka för arga små nävar. Men kanske (förhoppningsvis) är det bara en period han har, kanske blir det andra bullar snart. Som till exempel i eftermiddags som gav mig en liten gnutta hopp! Liam och jag busade i soffan när pappa Simon frågade honom om han kunde ge sin mamma en puss. Liam tittade på mig, spottade ut nappen och.. gav mig en stor och blöt en! Jag var först tvungen att blunda, för jag visste ju inte om det skulle bli en lavett även denna gång. Men icke sa nicke. Och jag var så stolt och glad! Berömde honom och verkligen visade hur glad man kan göra någon annan genom en liten puss eller kram!