Liam läser, i skrivande stund, saga i pappas famn…

Vilken tokig morgon jag råkade ut för idag. Vaknade vid halv nio, alltså en halvtimme innan Liam ska vara på dagis. Som tur väl var hade jag redan bestämt kvällen innan att jag skulle ta bilen då jag skulle köra direkt från dagis till Broakulla. Slängde i alla fall i Liam maten och klädde på honom, när vi var färdiga och skulle springa ut står Ljubo, fastighetsskötaren, och vill in och kolla på vårt badrum. “Dä gårr fårrt! Dä gårr fårrt!”, bryter han på jugosvenska. Jaja, han fick som han ville och jag väntade stampande på honom i hallen. När han väl var färdig sprang Liam och jag till bilen. Nästa bakslag; bilbarnstolen var uttagen. Grattis! Vad gör jag nu? Springer med vagnen hela vägen och riskerar att få hjärtattack av ren stress? Nepp, ringde istället till lillebror som låg och snarkade i gästrummet. Han följde mina order (kors i taket), kom ut i kalsonger och skinnjacka, tog Liam i knät och så gav vi oss i väg. Fan, vilken jävla morgon. Men i tid kom vi!

Förmiddagen blev dock lugnare, stressnivån lägre men energin sköt i höjden när jag kom till mormor i Broakulla! Hon hade spacklat och slipat väggarna i sovrummet igår så det var bara att ge sig på målarfärgen. Mamma fick sluta tidigare från skolan så hon kom också. Går ju fortare om man är tre! Vi hann i alla fall måla färdigt hela sovrummet, trodde jag aldrig! Fondväggen “Chocolate” hanns måla tre gånger och de övriga väggarna “Nougat” två gånger på de få timmarna jag var där. Nu är det bara dörr- och fönsterkarmar som ska fixas också sen har hon ett helt nytt och fräscht sovrum, lilla mormor! På tiden att hon fick tummen ur röven. Tapeten hon hade tidigare och den fula bården var inte direkt uppiggande. Men nu jäklar, superfint! Glömde dock kameran annars skulle jag visat före- och efterbild på the crimescene.