Jag är förvånad att jag faktiskt kunnat sova en blund. Det finns en festlokal på andra sidan av vägen och där höll dom låda hela natten. Ja, på en söndag. “För inatt, inatt är det du är det jag, och vi följer så lätt minsta motståndets lag. Mot en himmel som har nummer 7, inget stoppar oss nuuuuuuu.” ekar fortfarande i huvudet. Jäklar vilket drag det var och fan vad glad jag är att Liams sovrumsfönster vätter mot andra sidan. Annars hade dom fått höra ett och annat. Jag hade mer än gärna gått dit med min ruggugglelook och hyttit med fingret som den morgontrötta, slitna småbarnsmamma jag är. Helt okej om det varit en lördag, då är dunka-dunka tillåtet fram på småtimmarna men vafan, en söndag! Folk ska upp och jobba, barn ska till dagis. Skärpning för i helvete.