Eftersom min gubbe har jobbat hela kvällen så kom min lillebror upp och höll oss sällskap. Efter att Liam somnat vid halv åtta bestämde brorsan sig för att bjuda mig på pizza. Kors i krösamoset. Enda haken är ju att jag får köra hämta då han inte har något körkort, men det gjorde inte mig nåt. Gratis är gott!
Köpt ny film hade han gjort också, Avatar, så den startade vi igång under middagen. Fast det var inte länge det fick vara lugnt i huset för vid halv tio vaknade Liam. Han var alldeles snorig, hostig och ledsen. Adde och jag hjälptes åt med att trösta men det hjälpte inte, han bara skrek trots att han knappt orkade hålla ögonen öppna. Det är så jobbigt när inget hjälper, man försöker hålla sig lugn och ge trygghet men samtidigt är det så frustrerande. Vi gav upp till slut och han fick följa med oss ner. Efter lite yoggi var han fit for fight och på galet bushumör. Han höll igång enda tills Simon kom hem från jobbet vid halv tolv. Då följde hans pappa med upp och nattade honom. Under tiden kikade vi klart på filmen. Adde var helt frälst och hoppade i soffan av spänning. Och ja, jag måste erkänna att den var äckligt bra. Den hade allt; romantik, tragik, spänning, andlighet, skjutgalen action, allt. Jag hade helt förutfattade meningar om den då jag inte gillar aliens och pang-pang. Men den här var verkligen fantastisk. Om man bortser från allt våld var det en otroligt vacker film.