Gladfisen är redo att rulla till dagis!

Mysunge, gullebulle, pom-pom-fis. Mammas älskling, du är världens goaste – förutom när du väcker mig vid fem om morgnarna. Det var en trött Agnes som fick sitta vid hans sida i morse. Han var klarvaken, inte jättesprallig och pigg, men inte fasen skulle han blunda och somna om. Han bara låg där, mös med sina snuttisar och skrek till så fort jag rörde mig. Envis som synden – vem har han det efter?
Vid halv sex messade jag till Simon och frågade när han skulle komma hem från jobbet. Klockan sex kom han äntligen och bytte av mig så då fick jag krypa tillbaka till sängen och sova i en och en halvtimme innan klockan ringde. Ljuvligt.

Lämningen på dagis gick jättebra. Det finns en liten tjej där som också heter Agnes, hon är urgullig! I början var hon väldigt blyg och reserverad men så fort man kommer nu lyser hon upp som en liten sol! “Titta, Liam kommer! Liam kommer!” En framtida svärdotter kanske?
Liam släppte taget om mig ganska fort idag, tog en liten sväng bland leksakerna och sen råkade han halka och ramla ner på golvet. Agnes tittade på honom, klappade honom på huvudet och sa; “Det gör ingenting, Liam.”
Vadå charmig? Goa ungar!