Vid halv elva idag mötte vi upp Eve, André och lille Nemo. Sen bar det iväg till Växjö där våra små grabbar fick leka av sig på Leo’s Lekland. Och som dom lekte! Nemo fick inte nog av att åka rutschkana och Liam gick på upptäcksfärd mest hela tiden, hälsade på de andra barnen och fick nya kompisar. Dit får vi nog åka oftare, mycket populärt!
Dock är det en grej jag kan störa mig på, varför ska sjuåringar springa omkring på det yttepyttelilla området för de minsta? Dom har ju för fan hela jäkla salen att rusa omkring i. Men icke, dom ska putta omkull ettåringar, hoppa i bollhavet och ha varenda legobit för sig själva. Det är ju tur att de flesta föräldrar har vett nog att säga till sina ungar och skicka bort dom till området för de stora. Liam gick fram till en äldre pojke och iakttog honom när han satt och lekte. Vad gjorde pojken? Puttade Liam! Skitunge. Liam blev jätteledsen och tack och lov så hade pojkens pappa vett att säga till honom. Var ju tur det, annars hade mamma Agnes blivit rosenrasande. Dina barn och mina barn. Är det inte så?
Efter allt bus åkte vi ut till Samarkand, jag sprang in en snabbis på H&M och köpte lite kläder till Liam, finns så mycket fint! Därefter blev det lite middag på macedonkan innan hemfärd. Jag sov som en gris i bilen, Liam likaså. Helt slut och tung i huvet efter allt stim. Blir ju inte bättre av att den förbannade förkylningen inte vill ge sig. Så ikväll ska vi bara ta det piano, kika på melodifestivalen och halsova i soffan. Lovely.