Ledsen, men nu kommer det. Ännu ett “fan-vad-synd-det-är-om-mig”-inlägg. Men det måste göras. Sorry.

Det blir tamigfan bara värre och värre. Kräktes som en kalv åtta gånger i eftermiddags. Trots att jag både käkat frukost och lunch (kan man kalla glass för lunch?) så kom inte annat än en jävla massa slem upp. Jag vill inte veta vad som händer i min kropp nu eller hur halsen ser ut. Det gör ont hela tiden. Ont när jag pratar, ont när jag sväljer, ont när jag andas, ont i hela kroppen. Hela eftermiddagen har spenderats på soffan, har mest sovit, klagat och tyckt synd om mig själv. Lagom mysigt liksom. Simon har varit en ängel. Han har handlat, diskat, lagat middag, tvättat och tagit hand om Liam.

Fattar inte hur jag ska orka med morgondagen. Upp klockan sju, Liam ska på dagis vid nio och sen ska jag till Nybro och besiktiga Gamla Bettan. Som tur väl är har mamma lovat att följa med in och köra åt mig så jag kan vila. Efter domen på Bilprovningen ska jag ringa vårdcentralen och förhoppningsvis få göra ett snabbt besök hos farbror doktorn.

Simon har precis åkt till jobbet och Liam somnade för ett par timmar sedan. Ska nu upp och bädda ner mig, sova bort det onda och hoppas på en solig och bättre dag imorgon.