Efter att jag bloggat igårkväll och skrivit att Liam somnat så vaknade han ju såklart och hade jätteont. Hjärtskärande skrik som aldrig avtog, gick med honom i famnen för att han skulle kunna somna. Det gick inte. Till slut la jag honom i min säng på två stora kuddar och jag hann inte lägga ner honom förrän han slöt de små ögonen och börja snarka. Har läst att det gör ont för barnen att ligga ner när dom har öroninflammation så kanske blev det bättre av att ligga högt. Jag gjorde i alla fall i ordning två egna kuddar till hans spjälsäng (han har bara en lite plattare kudde) och bar in honom och la honom. Han tittade inte ens upp, bara sov och sov.

Natten har för övrigt varit orolig, har sprungit som en tätting mellan vårt och han sovrum en gång i timmen. Han har varit jätteledsen och haft svårt att somna om. Så det har varit en jobbig natt och än jobbigare blev det när klockjävlen ringde i morse.

Pratade med dagisfröken vid åtta, hon sa att om det inte var öroninflammation så kunde han få komma imorgon istället vilket vore jättesnällt då han bara går måndag, tisdag och onsdag på dagis. Sen rådde hon mig att ringa till BVC på direkten. Deras telefontid är mellan nio och tio men jag chansade och Agneta svarade, bra! Hon tyckte att hans symptom lät precis som öroninflammation och skickade mig vidare till Emmaboda Hälsocentral där Liam är skriven. Men det tyckte inte receptionisten som sa att jag istället skulle ringa till Lessebo Vårdcentral eftersom vi inte bor i Emmaboda Kommun längre. Jaha, hur fan ska ni ha det liksom? Skicka en fram och tillbaka hitan och ditan.

Ringde till Lessebo vid halv nio och har väntat i snart en timme på att dom ska ringa upp.