Liam leker med sin morfar

Fikastunden med Eve var jättetrevlig. Vi satt och bara päste, åt och pratade i en och en halv timme. Vid två hämtade vi upp våra små pojkar på dagis, Nemo var glad och sprallig medans Liam blev jätteledsen när han fick syn på mig. Vet inte om det var att han saknat mig eller om det var att han inte ville följa med hem. Ingen aning, men han såg väldigt sömnig ut i vagnen så kanske berodde det på att han var trött.

Vid fyra mötte jag upp pappa i Broakulla där vi skulle hämta pellets till vår kamin. Jag var ganska överflödig och hade egentligen inte behövt följa med. Stod mest och tittade på som en annan idiot. Men då vet vi ju det tills nästa gång! Medans pappa och Simon hjälptes åt att bära pellets till källaren lagade jag middag till de stora starka karlarna, potatismos och bullens blev det vilket verkade uppskattat. Senare vaknade Liam som var väldigt blyg för sin morfar, dom träffas ju inte så ofta så det är ju kanske inte så konstigt. Men sen släppte det lite och han ville till och med komma upp i knät på honom. Självklart var jag där och knäppte några bilder!

Jag är precis hemkommen ifrån lägenhets-titt på Björkvägen. Mamma letar mindre nu när Adde (antagligen) ska flytta och jag följde med som moraliskt stöd. Fin lägenhet, men ack så liten. Vi får väl se om vi kan hitta något bättre till henne i samma prisklass, något måste det ju finnas här i lilla Kosta.

Vår lille fis har nu gått och lagt sig, han var väldigt ledsen ikväll. Simon upptäckte innan att hans vänstra öra har klibbat igen och han skriker så fort vi rör vid det. Mamma trodde det kunde vara öroninflammation så jag ska slå en pling till sjukvårdsupplysningen och höra lite. Imorgon blir det ett tidigt samtal till Agneta på BVC också, så får vi se vad hon säger om saken. Kan ju faktiskt vara på grund av det han har haft feber i helgen, det vet man ju inte. Alltid är det nåt skit som går.