Jag hann titta på två stycken inspelade program, Familjen Annorlunda och Spårlöst, igårkväll/inatt när Liam var som piggast. Två program. Han visade inte ett tecken på att vara trött, bara massa bus i blicken. Vid halv två fick det dock vara nog. Jag nattade honom och det tog en bra stund innan han somnade. Klockan två fick jag äntligen släcka lampan, begrava mig i täcket och sova. Underbart.
Inte lika underbart var det när klockan ringde 7:30 imorse. Det var en trött mamma som lunkade in i barnkammaren och klädde sitt lika trötta busfrö.

Lämningen på dagis gick över förväntan. Första dagen på veckan brukar vara lite sisådär då han inte gärna vill lämna min sida för en sekund. Men det gick skitbra, kanon. Han sa inte ett ljud när jag vinkade hejdå heller, bara lekte med alla roliga saker som han antagligen saknat. Riktigt skönt. Nog går det på rätt håll alltid!