Då var det dags för det där samtalet då. Mitt tredje sedan Liam började på dagis men det allra första på nya avdelningen. Men jag brukar inte oroa mig inför utvecklingssamtalen, kanske om 12 år när ungen är rebellisk men nu sitter man bara och tar emot alla fina komplimanger om min gullunge.

Han är ju världens goaste och hon hade bara fina saker att säga om honom. Hur duktig han är på att leka själv och hur mycket han tycker om att leka i dockrummet med dockorna och “laga mat” vid leksaksspisen, men även att leka med bilar och att spela och pussla. Han gillar att gå till gympasalen och att leka ute på gården. Han är jätteduktig på att äta själv med gaffel, sova middag, klä på och av sig kläderna och städa upp leksakerna han använt. Och så är han alltid snäll och glad!

Det dom försöker utveckla hos honom nu är främst språket. Han pratar ju mycket men man förstår inte vad han säger, men han gör sig ändå förstådd på andra sätt. Sen är det hans självförtroende också. Han blir gärna ledsen om någon kommer och puttas och behöver tuffa till sig lite.

Samtalet kändes jättebra och jag är väldigt nöjd med hans nuvarande avdelning. Och det viktigaste av allt är att han verkar trivas jättebra, både med fröknar och kompisar.