Pappa och jag, 1987 mån tro?

…på din 55-årsdag! Jag överväger dock att vänta med att ringa och gratta tills sent ikväll eller kanske till och med på lördag. Du glömde ju, helt traditionsenligt, bort min födelsedag för en månad sedan. Absolut inget ovanligt i vår förvirrade familj och jag börjar så smått vänja mig. Och sen är det ju himla kul att se dig slå rekord efter rekord varje år - ena gratulationen senare än den andra. Så nu du Herr Edberg, ska du få igen. Yttepyttelite i alla fall.