Precis när jag ska börja med middagen och ta ett varv med dammsugaren i vår krigszon ringer sambon. Han stod vi macken i Emmaboda och skulle köra hem men motorcykeln startade inte. Vackert! Fanns inte mycket mer att göra än att väcka Liam från middagsluren, hoppa in i bilen och köra till min pappa i Skruv. Där fick vi låna hans släp och spännband för att få hem den rackarn. Dock ringer sambon igen, som försökt få igång mc:n i en och en halv timme, och berättar att han nu fått igång den. Bra på ett sätt men samtidigt dumt för nu vet vi inte vad som var felet, då kan det ju inte vara batteriet som vi först trodde. Dumma leksak.

Men oss gjorde det inget att åka till min pappa – då fick ju Liam köra den stora traktorn! Han var så lycklig efteråt att morfar fick två stycken stora och blöta pussar!