Liam har kommit in i en period där han behöver nattas för att kunna sova. Innan har det alltid varit pang-boom-somna-på-fläcken. Nu vill han gärna somna i famnen där det är varmt och mysigt. Och när han har somnat och man ska lägga ner honom försiktigt i spjälsängen så vaknar han och man får nästan börja om igen. Nu är ju inte problemet att han inte somnar på kvällen. För det gör han och sover sen sina 10 timmar. Utan detta är på dagarna.
En vän tipsade om 5-minuters-metoden. Någon som har en åsikt om den? Jag googlade i alla fall och läste allt jag kom över. Finns både positiva och negativa reaktioner att läsa om. Hittade också lite info om Anna Wahlgrens: sova-hela-natten-kur. Måste säga att jag fastnade för Anna Wahlgrens metod och hennes negativa åsikter om just 5-minuters-metoden. Att låta ett litet barn gråta sig själv till sömns och få en känsla av övergivenhet vill jag inte utsätta Liam för. Visst, det funkar säkert för en massa andra föräldrar och barn men det är inget jag vill prova på. Så istället har jag kommit på hur jag ska göra med lite hjälp av Anna Wahlgren och min egen mamma-intuition. När jag märker att Liam börjar bli grinig så tar jag in honom och lägger honom i spjälsängen. Sätter mig på sängen bredvid och sjunger! Jag rör honom inte och jag pratar inte med honom – utan bara sjunger. En av Wahlgrens tips var att man skulle hitta på en ramsa att säga till barnet när det var dags att sova, och på så sätt får barnet in en rutin. Men jag sjunger istället en liten påhittad visa fyra-fem gånger i lugn takt så Liam kommer till ro och vet att det är dags att sova. Alltid samma visa och alltid samma lugna tonläge och det har verkligen hjälpt. Vaknar han efter en stund går jag in igen och sjunger visan fyra-fem gånger och samtidigt ger honom nappen om han tappat den. Det finns säkert många negativa reaktioner även på min metod. Men man måste göra det som känns rätt för en själv.