T-shirt: H&M
Dregglis: Kidsbutik
Byxor: H&M
Strumpor: H&M

Liam Carl Adrian Edberg
Alla Hjärtans Dag
2009-02-14 12:28
3850 gram 50 cm

Ett år har gått i en rasande fart. Idag för ett helt år sedan du kom till världen. Jag kan inte förstå vad vi har gjort för att förtjäna någon så fin som du. Någon som får oss att känna sådan stolthet och lycka. Jag vill tacka för det spännande, fantastiska och underbara året du gett oss och jag ser med stor förväntan och glädje på de kommande.
Mamma och pappa älskar dig över allt annat!

Min förlossningsberättelse
Vår lilla snuttegulleplutt har äntligen kommit efter många om och men. Han överraskade mamma och pappa rejält som hela tiden trott att det skulle vara en liten tjej i magen. Ack, vad vi sket oss, men lika stolta ändå!
Torsdagen den 12/2 var hemsk! Gick med förvärkar hela dagen och hela natten. Tyckte dom gjorde förbaskat ont men nu med facit i hand så var dom absolut ingenting mot vad som kom.
Jag städade som en tokdåre hela dagen för att få annat att tänka på. Men klockan 18:30 ringde jag till Simon så han kom hem på stört för att ta hand om stackars mig. Han masserade, tröstade, passade upp och var bara helt underbar som vanligt.
Plågorna fortsatte under natten men jag fick i alla fall sova ett par, tre timmar. Fyy faan vad ömklig jag var.
Fredag morgon stod jag inte ut längre. Klockan 06:00 stapplade vi ut till bilen och så var det raka vägen till förlossningen i Kalmar.
Väl inne på undersökning visade det sig att jag inte hade öppnat mig ett dugg. Jaha? Vad göra? Jag har ooooont! Det var det jag var rädd för - vi fick masa oss hem igen. Barnmorskan ville att jag skulle pröva att ta ett varmt bad eller dusch, äta, vila och sedan höra av oss igen framåt eftermiddagen.
Vila? Kyss mig i röven. Jag stod inte uuuut! Varje värk var en plåga. Simon, stackarn, gjorde allt för att jag skulle må bättre. Han masserade min rygg, micrade vetevärmaren, servade mig allt jag ville ha och andades ikapp under värkarna. Mormor åkte och handlade middag till oss och ställde upp så mycket hon kunde.
Nej, nu jäklar får det vara nog tyckte Simon, ringde förlossningen, tryckte in mig i bilen och plattan i mattan! Klockan 18:30 var vi inne igen och jag hade bara öppnat mig 3 ynka centimeter visade det sig. Bara väntade på att dom skulle skicka hem mig igen men det gjorde dom faktiskt inte. Jag fick stanna, tack och lov!
Värkarna växte och växte och till slut fick jag ta till lustgasen. My God, varför väntade jag så länge med det? Hög som ett hus stod jag framlutandes mot en sån däringa "gåstol", jämrade mig och jollrade glatt om vart annat. Men efter några timmar hjälpte inte ens det och dom bestämde sig för att ge mig ryggbedövning klockan 00:30. Stackars narkosläkaren, barnmorskorna och framförallt Simon hade ett helsike för att få mig lugn och stilla så han kunde sätta bedövningen. Men herregud, fullt av folk som bara slet av en kläderna och drog mig åt alla håll och kanter. Tro fan man gör lite motstånd. Jag sparkade, skrek och frustade som en påtänd älgko. Men det gick till slut och fy fasiken vad bra jag mådde. Kände inte ens värkarna, jag bara sov och Simon fick pusta ut några timmar.
På lördag morgon var jag öppen 7 cm och dom berättade att det var dags att förbereda för ett kejsarsnitt. Nähe, för bövelen tänkte jag. Dom satte in mer dropp och jag fick sitta i en lustig ställning, gresandes med härligheten i vädret för att jag skulle komma igång. Det hjälpte faktiskt för på bara en timme eller två öppnades jag upp 3 cm och det var fritt fram för bebisen att komma ut. Vid det här laget hjälpte knappt ryggbedövningen mer och det hörde nog fan hela avdelningen. Jag skrek som en dåre, arg som ett bi, lipade, slet, sparkade, kastade saker, skällde ut dom efter noter och var bara helt galen. Simon var förstås lika underbar som vanligt. Han peppade mig hela tiden och talade om hur duktig jag var, baddade mig i pannan och såg till att jag hela tiden fick i mig vatten.
Klockan 12:28 kom han äntligen ut. Han var ganska blå och med navelsträngen runt halsen. Han sa ingenting och det gjorde mig förbaskat rädd, hur hög jag än var. Men dom masserade igång honom och efter 3 minuter skrek han till litegrann. Gud, vad fin han var. Han låg på min mage alldeles slemmig och kletig medans jag krystade ut moderkakan och fick mina 3 stygn sydda.
Efteråt lämnade dom oss ifred så att vi fick mysa med Liam själva och lära känna honom hans första timme utanför mammas mage. Det var så mysigt. Dom kom in med en bricka med smörgåsar och champagneglas fyllda med hallonsoda. Allt var helt enkelt som en dröm. Och Simon var så stolt, som en tupp. Lillkillen badades, vägdes, mättes och beundrades av barnmorskorna.
Framåt eftermiddagen blev vi flyttade till BB där vi fick dela rum med ett annat par. Jag var förstås ganska deppig för det var fullt så papporna fick inte sova över. Eller deppig och deppig, snarare rädd. Jag hade ju precis fått en liten och sen sova helt ensam första natten utan Simon. Hur skulle jag fixa det? Jag kunde knappt ta mig ur sängen på grund av att bedövningen släppt i ryggen. Men tack och lov åkte ett par hem så vi fick deras rum. Allt kändes mycket bättre igen. Hade egentligen velat åka hem på kvällen men amningen hade ju inte kommit igång och nu i efterhand är jag glad att vi stannade två dygn. Vi fick liksom tid bara för varandra och lära känna vår lille plutt ordentligt.

Jag måste ju visa vår lille kille som varit med i både Östran och Smålandsposten idag!

Nu är mina pojkars kalas över. Vi blev sammanlagt 19 personer i vår lilla lägenhet – kanske hyra lokal nästa år? Men det gick ju bra trots allt och ju trängre desto mysigare! Liam överröstes med presenter och det tog en bra stund att plöja igenom alla. Nöjda och glada är vi verkligen så ett stort tack till familj och vänner för allt fint vår 1-åring har fått och för ett minnesvärt kalas!

Här har det blåsts ballonger idag ska ni veta. Hela nedervåningen är fullspäckad! Mamma och Adde kom förbi och hjälpte till också vilket verkligen var tacksamt – det var ju några stycken!

Liam hade väldigt roligt med alla ballonger som kommer från Kalasbolaget!

Har grejat och donat som sjutton här idag. Städat, dukat långbordet, hämtat smörgåstårtor och förberett det mesta som går att förbereda. Imorgon blir det upp tidigt för att dekorera tårtorna, göra oss i ordning och fixa det sista. Mycket att tänka på så här i födelsedagstider!

…vilken lång dag vi har haft. Det blev ett jädra rännande i Växjö. Gick först på stan, hittade en födelsedagspresent till Liam på BR Leksaker – verkade jätteskoj. Köpte också en ny snuttis till honom. Han har redan två stycken som han tokälskar, en diinglis från farmor och en groda från morfar, men nu behöver han en på dagis också. Han ska ju få sova över där för första gången imorgon! Hur ska det gå tro?
Efter stan åkte vi ut till Babyproffsen och köpte lite fler presenter, käkade på Max och sen blev det till slut mathandling på Citygross. Fasen, man är ju en aning trött nu. Men det var skönt att komma iväg faktiskt, behövs ibland!

Simon och jag har kalasat på godaste lunchen ever – våfflor! Inte varje dag det händer vilket är konstigt då det är så förgjordat gott!

Lämningen på dagis gick riktigt bra, han sa ingenting och verkade inte bry sig det minsta om att jag skulle gå. Vi ska snart åka och hämta honom sen drar vi ut på utflykt till Växjö. Det ska handlas till garneringen av smörgåstårtorna, födelsedagspresenter och lite annat smått och gott. Härligt att få komma hemifrån lite också såklart!

Vi har vunnit jättesmarta och söta Sock-ons från Ängholmens Barnprodukter hos Muppsan! Eftersom dom passar för barn 0-9 månader blir det nog ett par rosa istället för blå. Man vet ju aldrig om Liam får en lillasyster i framtiden!

Simon åkte på halsont igår så jag och Liam fick gå till dagis själva idag. På onsdagarna är dom i stora leksalen och rusar så det verkade Liam tycka vara roligt! Ganska så blyg först men sen går han på upptäcksfärd, leker med bollar, tittar i de roliga speglarna och iakttar de andra busande barnen. När jag skulle ge mig hemåt blev han dock lite ledsen men fröknarna var snabbt framme och underhöll honom med annat. Jag antar att han glömde mig ganska fort efter det!
Vid tolv var jag tillbaka igen för att hämta min lille fis. Allihop satt och åt sin middag och Liam var som vanligt inne på sin andra portion – matglad kille!
När vi kom hem så somnade han ganska fort och då passade jag och gubben på med en rejäl storstädning! Fy sjutton vad duktiga vi har varit! Dammat, dammsugit, skurat, vattnat och så har vi ställt i ordning långbordet som vi ska ha på lördagens kalas. Härligt, härligt!

Idag kom det en 1-årspresent till Liam på posten. Det var en jättesöt mössa i serien Uggla Turkos från snälla Margit på Zizoo. Tusen tack! Liam passade i den helt perfekt.

Zizoo är ett nystartat svenskt märke för barnkläder från Malmö. Stilen är rolig och färgglad med dragning åt unisex hållet. Kläderna är lätta att kombinera samt mjuka och sköna.
Kläderna finns från storlek 50/56 - 110/116. Zizoo kommer ut med minst en kollektioner per år. Kläderna säljs via återförsäljare med egna butiker eller webbshoppar.

Håll ögonen öppna! Snart startar en tävling med ett jättefint pris i samarbete med Zizoo!

Nyss hemkomna från veckans andra dag på dagis. Klockan halv tio lämnade vi honom bland alla barnen, hans kompis Nemo var också där idag och jag tror att dom kände igen varandra lite.
Simon och jag begav oss till Emmaboda där det skulle beställas tårta inför det stundade 1-årskalaset. Jag hade äntligen bestämt mig för hur den skulle se ut: limegrön, bild på Liam i mitten, runt bilden skulle det vara en liten väg med tre stycken turkosa bilar som åkte runt. Men det visade sig att dom inte kunde göra tårtor med foton på vilket vi fått höra när vi var där sist. Trist! Så nu får jag hitta på något annat och istället beställa innan fredag via telefon. Ingen aning om hur den ska se ut. Får klura ut något!
Sedan åkte vi till Skruv och lämnade en bricka till morfar och Lucia. Hon är jätteduktig på att göra smarriga smörgåstårtor så hon har lovat att göra två stycken till kalaset men behövde en bricka till. Hon gjorde även tårtorna till Liams dop och dom blev kalasgoda och så är det ju mycket billigare än att beställa från ett konditori!
Klockan halv tolv gick vi till dagis för att hämta hem vår lille kille. Allihopa satt och åt middag tillsammans och Liam var redan inne på sin andra portion. Han är inte kräsen! För övrigt så hade allt gått jättebra, dom hade varit ute och gått en runda, ätit frukt och lekt!

Blev väckt klockan kvart över sju av telefonen i morse. Vem fan ringer vid den tiden egentligen? Trots att jag fortfarande sov så svarade jag och det var nog tur det. Min tid hos tandläkaren klockan tjugo i nio fick skjutas fram då hon var hemma med sjukt barn. Älskar att gå till tandläkaren men blev ganska glad att jag slapp stressa till Lessebo och missa Liams dag på dagis. Även om det är ganska trist att bara sitta och titta på när dom leker så vill man ju inte missa nåt. Och självklart ska det tas kort också. Mamma Agnes missar inte ett ögonblick av Liams liv inte!
Vi testade att smita iväg en längre stund idag. Vi gick till Kosta Kafé och åt frukost – räkmacka! Efter trekvart knatade vi tillbaka igen och Liam hade inte ens märkt att vi varit borta. Han kom emot oss, jätteglad, med en stövel i varje hand som han snott från någon utav barnen. Känns jätteskönt att det går så bra! Imorgon ska vi lämna honom i två timmar och då ska han också få äta middag med de andra barnen. Spännande!

Evelina och Nemo kom och hälsade på klockan ett. Pojkarna lekte, åt frukt och verkade ha kul tillsammans! Man märker att man inte hinner prata lika mycket när pojkarna är med men lite tjejsnack blev det såklart.