Liam var lika glad som vanligt när jag kom till dagis vid två, men det varade väl inte så länge direkt. Så fort jag sa att vi skulle hem kom det lilla monstret fram i honom, som man ytterst sällan behöver utstå. Han skulle minsann inte med hem, satte sig på rumpan och stortjöt. Han måste ha vaknat på helt fel sida, om han nu sovit något alls, för hans humör fortsatte även när vi klädde på oss och när vi kom hem. Jag föreslog att vi skulle cykla lite på trehjulingen ute så skulle han säkert bli gladare igen. Icke då. Då föreslog jag istället att vi skulle gå in så han kunde vila och lugna ner sig. Men han skulle banne mig inte gå in om inte cykeln fick följa med. Och så stortjut igen.

Men nu har mitt lilla monster tack och lov lugnat ner sig. Det krävdes dock inte så mycket, en banan och vila i soffan. Men trött det är han verkligen, så han måste ha missat att sova middag idag vilket han tydligt behöver.

Jag tror jag ska lura mormor att hämta honom imorgon. Utifall att liksom. Man vet ju aldrig.