Nemo och Liam!

Jodå, det ska jag tala om. Idag för 23 år sedan var det en liten Agnes som ploppade ut på Växjö Lasarett. Jag börjar bli till åren. Snart 24, sen 25 och därefter dalar det ner till 30. Håhåjaja! Det är inte så roligt att fylla år längre, helt ärligt. Visst, lite presenter är ju alltid uppskattat men annars är det så mycket att tänka på. Jag har en hel lista som ska bockas av innan lördag då kalaset ska hållas här hemma. Stressen har börjat sätta in.

Vi har som en liten tradition att det alltid är någon i min familj som glömmer min födelsedag. Förra året var det pappa. Det är inte ofta vi pratar men han lyckades pricka in födelsedagen, slå en signal, småprata lite och lägga på. Först trodde jag att han skojade, att han “låtsades” ha glömt säga grattis men det var inte förrän på kvällen han ringde igen, gapskrattade som en idiot och bad om ursäkt. Året innan var det mamma. Hon ringde mig två gånger och pratade på om alla möjliga saker. När hon ringde en tredje gång skämdes hon ganska rejält och gratulerade mig. Ja, jag har en ytterst förvirrad familj. Jag undrar vems tur det är i år? Jag gissar på pappa för han har ännu inte hört av sig. Spänningen stiger! Haha!

Det blev ingen frukost på sängen av min oromantiska sambo (det ska han få igen när det är dags för hans födelsedag) för det hann vi inte med. Istället blev det en tur till BVC i Emmaboda där Liam skulle på sin 1½-årskontroll. Allt såg jättebra ut. Han är nu 80 cm lång och väger 12 kg! Mammas stora kille! Vi pratade lite om hur långt han kommit i utvecklingen och han var helt “normal”. Kan säga ungefär 8 ord, springer som en tok, förstår när man ber honom om saker, motoriken när han bygger med klossar och så vidare. Han fick också vaccinationen som gick superbra. Han blev lite sur på BVC-tanten men blev inte ledsen eller så. Nu ska han inte ha spruta förrän vid 5-års ålder – skönt!

Efter BVC bjöd Simon oss på frukost på Emmagården. Har sagt det förut och jag säger det igen; inget går upp mot en varm räksmörgås där. Supergott! Efteråt var det raka vägen hem för Simon skulle stressa iväg till veckans sista eftermiddagsskift. Vi hann knappt komma innanför dörren förrän vi fick besök! Sara och barnen överraskade med födelsedagspresent – en jättefin blomma från Floriosa! Blev jättepaff och glad!

Och inte nog med det, Eve och André med barnen Nemo och Nikita kom också! Fick en jättefin present även av dom! Kärade ner mig i ett tyg i en butik i Emmaboda för ett halvår sedan som jag suktat efter sedan dess. Och där i paketet låg det! Gissa om jag blev förvånad? Eve verkar ha haft fullt sjå och har tisslat och tasslat med både mamma och Simon för att få tag på rätt tyg. Och jag är så kär i det! Har tusen saker att göra idag men är jättesugen på att sätta mig och sy lite. Det ska bli gardiner, kuddar och en stolssits till sovrummet – kommer bli så snyggt!