Nu har det hänt. Liam har blivit sjuk! Liam och jag (inte pappa Simon som verkar ha kronisk förkylning) har skonats ett bra tag från allt vad sjukdomar heter. Är det inte typiskt? Det bara small till här hemma. Liam har varit på riktigt gott humör hela dagen men sen nu ikväll sa det bara pang och lilla näsan började forsa som en vattenkran. Vi har kört med näsdroppar, flytande alvedon och så har Näs-Frida fått hjälpa till med utsugning av geggamojan i näsan.
Det tog oss evigheter och åter evigheter att få lilleman att somna för natten. Han bara gallskrek, ville inte ha nappen, snuttisarna, ingenting. Det gör så ont i hjärtat när man inget kan göra förutom att trösta. Till slut somnade han av ren utmattning och vi fick pusta ut ett par timmar.

Jag har precis varit uppe hos honom igen. Han var ledsen för att han hade problem att andas med nappen i munnen och napp är något han verkligen vill ha när han ska sova. Efter näsdropparna blev det värre, som vanligt då han verkligen hatar dom. Gallskrik igen och hade han kunnat prata skulle han nog skrikit; Varfööör gööör duuu såå häär mooot miiig, maaammaa? mellan snyftningarna. Jag tog honom i min famn och han somnade som en liten stock, en helt utmattad stock. Än så länge sover han och jag hoppas att han får göra det utan avbrott resten av natten. Hoppas, hoppas, hoppas.