Klockan halv tio igår lämnade vi av Liam och Diesel hos mamma och därefter begav vi oss till Lessebo. Hade föreställt mig en hel hord av människor och resväskor som armbågade sig in i bussen, trångt och inga platser – men det var bara vi där! När bussen kom satt det bara några få pensionärer och på vägen hoppade det på max sex personer till. Vi var sammanlagt 15 stycken i denna stora buss och jag var ganska förvånad. Visst, det var ju på en onsdag och många jobbar men hallå? Liseberg! Ta ledigt!
De tre damerna som hoppade på i Växjö satte sig längst bak, två platser från oss. Och gissa om det var liv på dom? Det var som att sitta i ett hönshus (minus fjädrar och sågspån) med vin, skvaller och grova svordomar! “Såg ni blattekärringen i Dansbandskampen i helgen? Att man bara FÅR ha tuttarna så nära hakan!” Jag kunde inte göra annat än att lyssna, begrunda och undra; Are we there yet?

Klockan tre var vi äntligen framme! Det var fortfarande ljust ute men lika mysigt ändå. Fanns massor att titta på och njuta av. Tids nog mörknade det och hela Liseberg var som ett enda stort tomteland – julstämning för fulla muggar.
Handlade lite också, köpte hemmagjord fudge i alla möjliga smaker, julkorv och fyra vita träbokstäver (L,I,A,M) till Liams dörr.
Efter några varv gick vi in på en bar för att värma oss. Simon tog en öl och jag drack varm choklad med vispad grädde. Tobias ringde och vi kom fram till att mötas nedanför tornet inom några minuter. Därefter gick vi till en restaurang och åt middag, snackade och hade trevligt. Tog några varv till, spelade bort (en hel del) slantar på chokladhjulen som inte gav utdelning en enda gång.

Tobias och Andreas gick hemåt, vi begav oss tillbaka till bussen och den långa resan hemåt var igång. Men nästa år kommer vi vara på plats igen!