Usch, vad varmt det har varit idag, klibbigt och kvavt. Får hoppas på lite åska snart så luften blir lite friskare.

Det har inte hänt så mycket denna tisdag. Mamma och mormor kom hem från deras två-dagars utflykt på Öland. Mamma var självklart skitbrun. Hobbyneger!
Både hon och mormor har varit och hälsat på vår nya lilla familj också. Mormor blev kär i allihopa. Imorgon kommer hon in med en liten kattlåda till dom små. Den som Anna har lånat ut till oss har så hög kant så dom kommer inte upp. Man vill ju få dom rumsrena.
Jag hade näst intill förväntat mig en predikan ifrån mormor. Att hon skulle tycka vi var naiva som tog på oss en kattfamilj utan att tänka igenom det. Men nej, det gjorde hon faktiskt inte. Inte när hon fick veta att dom var oönskade och skulle skjutas. Ja, du läste rätt. Inte bli avlivade hos veterinär – utan skjutas! Jag hade självklart aldrig låtit det hända. Då hade jag fått dras med dåligt samvete när jag kunde ingripa och göra något för att förhindra det. Och det har ju vi gjort och det känns jättebra.
Birgitta, min kontaktperson på katthemmet, var så tacksam för att vi tog hand om dom. Hon tyckte att “det borde finnas fler som vi i världen”. Jättesnällt sagt.
Man hör och läser varje dag om djurplågeri och tortyr i media. “Stackars djur”, tänker folk. Rynkar pannan och kanske gråter en skvätt men gör aldrig något för att hjälpa. Varför? Sitt inte där och “tyck synd om”, gör något i stället! Man behöver inte bli volontär i andra länder för att hjälpa och stilla sitt samvete. Det räcker med små saker. Skänka en tjuga till ett katthem, lämna kattmat eller lite leksaker i en fodertunna på Konsum eller varför inte bli kattfadder? Som sagt, det är en stor efterfrågan på stödhem/jourhem i hela Sverige så istället för att köpa en katt från uppfödare – hjälp istället en hemlös liten misse!
Det går att hjälpa, bara man ger sig fan på det.

Nu är min predikan över. Tack för mig!

Vilda på upptäcktsfärd i det gröna