Jag ägnade första timmen av min morgon med att lipa. Simon vaknade med feber och förkylning så vi kan inte åka till Nadde och Jörgen och fira midsommar idag, vilket gjorde mig förbannat ledsen. Inte för min egen skull, jag kan gärna stta ihoptryckt i en wellpapp-låda och knapra frigolit-chips under hela midsommarhelgen om det skulle vara så, men jag blev ledsen för Liams skull. Inte för att han är tillräckligt gammal för att förstå var han är eller ens vad det är för dag men det var inte så här jag hade tänkt mig att hans allra första midsommar skulle se ut. Jag hade sett fram emot den här dagen i goda vänners lag, sitta ute i solen, grilla och leka…
Efter att gråten aldrig ville lägga sig så fick jag ta tag i det och ringa Nadde. Hon blev såklart besviken men det hindrade henne inte från att både stötta och få mig glad igen. Jörgens historia i bakgrunden om den flytande bajskorven (nej, vi kommer aldrig ur kiss- och bajsåldern) fick mig genast på bättre humör. Jag stortjöt av skratt samtidigt som tårarna sprutade, helt sjukt. Tack Jörgen!

Känner mig fortfarande lite smådeppig men man får väl helt enkelt göra det bästa av det, stay positive. Så Liam och jag ska nog åka upp ensamma till Kosta sen, bara så man får träffa lite folk ett par timmar. Sen blir det hem igen och ställa sig vid grillen för midsommar-mat måste man ju ha i magen. Resten av kvällen blir lugn antar jag. Huvudsaken är att Simon får vila upp sig så att han förhoppningsvis kan följa med till morfars 70-årskalas imorgon.

Nu ska jag ta och äta en försenad frukost.. Simon slängde in bauguetter i ugnen innan men kom på att osten var slut så det fick bli en sväng till Ica i Emmaboda. Men nu så.