Idag fyller världens goaste morfar år! På lördag blir det fest, din gamle dansk!
_____________________________________________________
Smålandsposten
Måndagen den 15 Juni 2009
Från Köpenhamn till Skruv
Den största delen av sitt yrkesliv har han ägnat glasnäringen, och det har han trivts bra med. Harry Lau är Köpenhamnspojken, som fann en framtid i Sverige.

Foto: Håkan Klasander

Harry Lau arbetar ständigt med något i trädgården eller på huset. Men han kan också koppla av i skuggan av klängrosen.

FAKTA

Fyller: 70 år den 16 juni.
Yrke: Glasarbetare.
Familj: Hustru Lucja, dottern Anneli med familj från första äktenskapet, Lucjas barn med familjer.
Hobby: Trädgården, idrott på tv, ibland live på Skruvs IP.
Firar födelsedagen: Med fest på Folkets Hus för släkt och vänner.

Hans far var lastbilschaufför i Köpenhamn, som snart skulle märka av kriget i hög grad, då Harry kom till världen, strax före midsommar, 1939. Namnet Lau, tror Harry, kommer från Bornholm. Mor var barnmorska på Rikshospitalet och hade redan fött tre pojkar, då Harry kom till världen. Han följdes av ytterligare två, så det var en stor försörjningsbörda och rätt så trångt med halvdussinet gossar i familjen. Av krigets oroligheter har Harry bara vaga minnen, men han minns hur hans mor kom med dyra bananer till honom, när han låg på lasarettet, och tyska soldater kom in i salen. Han var tre, fyra år och begrep inte mycket, men mor har förklarat senare.
I femtonårsåldern gick Harry ut i arbetslivet som inbärare på Valby glasbruk i Köpenhamn i tre år. Då hade han fått lust att se sig om utanför huvudstaden och mönstrade på en båt som skeppade kabel till England. Harry arbetade under däck som mässuppassare, men gick i land efter ett och ett halvt år. Han ville känna fast mark under fötterna igen och fortsatte där han slutade innan, fast nu på Kastrups glasbruk.
När han var 24 år, flyttade han till Sverige och Hyllinge glasbruk i Skåne, men var tveksam efter en tid, och var på väg till Danmark igen, då han mötte en gammal kompis, som lockade honom till Älme Glasbruk i Älmhult. Året var 1965. Där träffade han sin första fru, bildade familj och fick dottern Anneli på köpet.
De övergav Älmhult och bosatte sig i Vide i Ljuder, med pendelavstånd till Skrufs Glasbruk, där han fortsatte sin karriär i branschen. Han hade sedan länge lämnat inbärarepoken och har arbetat mest som iläggare, i hyttorna han varit.
I Skruv hittade han ett stort och bra hus som han flyttade in i 1975, efter sju, åtta år i Vide. Här fick han utlopp för sitt trädgårdsintresse och plats för att ta emot sina barnbarn, när Annelis, Agnes och Adrian Edberg kom och hälsade på. Gräsmattan krävde åkklippare, men rabatter och buskar sköter han med handkraft. Allt är tipp topp.
När verksamheten på Skruf, på 80-talet övertogs av Kosta, fick Harry börja pendla dit. Då fick han också arbeta med pressningen av fat och tallrikar i högt tempo. Det höll han på med till sin pensionering.
1994 hade han träffat sin andra fru, den polska Lucja, som varit i Sverige flera år och hade två vuxna pojkar, som i dag har familjer i Hovmantorp. Hon målade glas i Kosta, farligt nära där Harry arbetade. De gifte sig 1995 och hos Harry och Lucja är den naturliga träffpunkten för alla. Glasbruksvägen är adressen, och den passar ovanligt bra för vår jubilar. Där är han för det mesta men minst en gång om året åker de till långväga resmål, Danmark och Polen räknas inte, Turkiet och Marocko, tycker de varit mest spännande hittills.
Håkan Klasander