Mmm, chokladboll!

Jag hade en bild i huvudet hur vår förmiddag skulle se ut; Liam och jag skjutsar sambon till stationen i Lessebo där vi vinkar av honom på perrongen. Sen skulle han komma fram i Göteborg i tid, glad och nöjd med resan. That’s it. Men så blev det väl kanske inte… Som vanligt är det något som ska krabba.

Strax innan Lessebo upptäckte vi att det var tre minuter kvar innan tåget skulle lämna stationen. Helvete, helvete, helvete. Men vi skulle hinna, det visste jag. Tills vi kör rätt in i ett vägarbete. Just i dag av alla dagar ska dom asfaltera om och jag har nog aldrig sett min sambo så flyförbannad förut. Efter en stund i kö börjar det röra på sig och han satte fart ner mot stationen. Tåget stod där och väntade, han sprang ut, tog sina väskor och kutade upp på perrongen. Då går tåget. Prick 08:47. Han var alltså tio sekunder försenad. Tio sekunder. Det fanns inte mer att göra än att åka i ilfart till Alvesta, vid 9:22 skulle det gå därifrån. Men vi kom till stationen bara för att få se tåget åka. Utan Simon. Kan man ha mer otur? Alla tåg därefter var fullsatta så stackaren fick köpa en bussbiljett till Halmstad och sen ta tåget därifrån. Fy fan, min stackars gubbe. Men huvudsaken är att han kommer dit. Jag hade inte velat se honom ledsen och besviken här hemma hela helgen.

Liam och jag åkte sen hemåt igen. Stannade till på Peppe’s i Lessebo och åt sen frukost (vilket vi egentligen skulle gjort vid nio). Åt god räkmacka och till efterrätt blev det chokladboll. Liam var väldigt nöjd trots den otroligt stressiga morgonen!