Liam på cykeltur med morbror i våras!

Herregud, man blir så trött på odågor som inte vet skillnad på ditt och mitt. När jag var ute innan och städade på vår farstubro fick jag se att vår cykel var puts väck. Det tog en lång stund innan jag fattade att den faktiskt var stulen och fy fan vad jag blev arg. Cykeln sket jag väl i, det var ju Liams cykelsadel jag var mest orolig för. Den var ju apdyr när vi köpte den förra året.

Det går en grusväg upp till oss och man måste vända för att komma ut igen, så vi har ingen onödig trafik utan det är bara vi och grannarna som går och kör här. Då är det alltså någon liten jävel som har gått förbi hos oss och snokat, fått syn på cykeln och bara tagit den, antagligen för att han/hon var för lat för att gå. Men ingen av grannarna har sett eller hört något!

I alla fall, jag satte mig i min vrede och skrev ut en lapp att köra upp och sätta på Konsum. Och samtidigt spana efter cykeln då givetvis. Vart står den när jag kommer dit? I cykelstället! Odågan måste haft vett att ställa den där synligt eller om någon annan vänlig själ hittat den.  Så lappen var bara att knyckla ihop, och sen fick sambon cykla hem med den.

Att vi sen var och handlade tidigare idag, stod och pratade med några vänner bredvid cykelstället utan att lägga märke till vår egna cykel – det kan vi ju tala tyst om!