Liam nanar och Simon är uppe på IP och hämtar/lämnar något. Kommer inte ihåg vad faktiskt men det är nog som han säger; –“Meh, du lyssnar aldrig…”. Och jag som alltid klagar på att han aldrig lyssnar på mig. Ja, fy skäms Agnes.

Klockan elva ska vi vara på BVC, Liam ska ta 5 månaders-vaccination idag. Usch, vill inte! Sist var det lite jobbigt. Han blev väldigt ledsen under andra sticket. Mitt hjärta värkte, jag tröstade och var nära på att mucka gräl med BVC-tanten. “Gör mitt barn illa och du dööööör”.

Igårkväll tittade vi på andra filmen vi hyrt, Changeling med Angelina Jolie. Jag ångrar att jag valde den, verkligen ångrar. Den var så hemsk, hjärtskärande och fruktansvärt jobbig. Jag är väldigt känslig när det gäller barn och djur, det kanske ni har räknat ut. Det var knappt jag kunde sova inatt måste jag erkänna.
Alltid när vi kollar på en hemsk film som jag mår dåligt av försöker alltid Simon lugna mig genom att säga; “Men Agnes, det är film!” eller “Det är luuugnt, kameramännen hjälper dom…” Men igår kunde han inte säga något att för att få mig att piggna till igen då filmen var en sann berättelse. Usch, jag fattar inte varför jag ska vara så envis och titta på filmer som får mitt mamma-hjärta att gråta men den var ju så spännande! Och självklart satt man och hoppades på ett lyckligt slut som man inte ville missa.

Jag tänker inte avslöja något ur filmen mer än en liten recension:

Los Angeles, 1928. En dag när den ensamstående mamman Christine Collins går till sitt arbete, försvinner hennes son spårlöst. Fem månader senare återförenar polisen mor och son, men det finns ett problem- det är inte rätt pojke. Tack vare en kvinnas obevekliga sökande efter sanningen, avslöjas en värld av korruption som fångar allmänhetens intresse och förändrar Los Angeles för alltid. Denna gripande berättelse visar den enorma kraften i en kvinnas kärlek till sitt barn.