Usch, så ensam jag var här i natt. Sambon jobbade och Liam sov hos mormor. Jag hade ju tid för glukosbelastning på MVC idag redan vid åtta så mormor fick ta Liam till dagis. Man ska ju anstränga sig så lite som möjligt inför ett sånt test och heller inte stressa. Det blir gärna lite stress när han ska iväg på morgonen, min bångstyriga och envisa lillfis.

Glukosbelastningen var som vanligt skitäcklig. Jag gjorde samma test när jag väntade Liam och visste vad som komma skulle. Kräktes inte i alla fall men man blir bra snurrig och trött i huvudet. Att sen sitta still och glo i två timmar i väntan på blodprovet är ju inte heller så kul. Tur då att Fanny och barnen kom förbi och höll mig sällskap och fick tiden att gå mycket fortare!

Blodprovet gav ett positivt svar i all fall, har man över 10 så finns det risk för graviditetsdiabetes och sånt där men jag låg på 8,4. Så det känns skönt, en sak mindre att oroa sig över.

Nu ska jag försöka få i mig lite frukost, har fastat sen klockan åtta i gårkväll så det kurrar ganska bra i magen nu. Nybakta frallor får det bli, som sambon alltid köper med sig från konditoriet i Emmaboda efter sina nattskift!