Liam har blivit sjuk och jag är så förbannat orolig. Han har varit lite småsnorig i några dagar men igårkväll blev det mycket värre. Han hostar, nyser och är väldigt täppt i näsan. Idag har han också varit jäkligt hes och rosslig, vet inte om det beror på massa slem eller något i halsen. Verkar som han har ont för han är lite kinkigare än vanligt. När han är ledsen och ska skrika så går det inte, han får liksom inte fram något på grund av hesheten. Vi har tagit febern men den är normal hela tiden. Tycker det är konstigt eftersom han är väldigt varm och svettas bara av att ligga med bodie och ett par strumpor. Han har inte varit speciellt slö heller. Varit med ganska mycket idag och tittat, pratat och skrattat.
Ringde till sjukvårdsupplysningen inatt när vi började oroa oss rejält. Dom sa att vi skulle avvakta eftersom han inte var febrig och hela tiden kolla så han andades och inte var blå om läpparna. Men idag ringde jag igen och då fick vi en tid på barnakuten. Dom tog febern (normal), kollade hjärtat, ögonen och munnen. Sen fick han näsdroppar och andas in någon konstig “rök” som skulle hjälpa till att vidga halsen och lösa upp litegrann. Läkaren (mycket märklig tyska som knappt kunde svenska) sa att det kunde vara RS-viruset men eftersom han är över två månader så kunde det lika gärna vara en vanlig förkylning. Blir han sämre tills imorgon så ska vi åka in igen så dom får ta prover. Blir han bättre ska vi ändå höra av oss till Agneta så hon får kika på honom.
Det känns inte alls kul det här, att behöva oroa sig. Hoppas bara att det kommer bli bättre snart.

Föräldragruppen börjar imorgon för första gången efter att alla bebisarna pluppat ut. Hade varit så kul att åka dit och träffa alla igen men det går ju inte nu. Vill ju såklart inte att han ska smitta ner allihopa. Men vi får väl komma nästa gång istället.

För övrigt så är köket färdigmålat. Äntligen! Liam var hos mamma från fredag till lördag eftermiddag så vi kunde måla klart och vädra ur ordentligt. Fy faan vilket jobb vi la ner. Väggarna var väl ingenting men bröstpanelen behövde grundas två gånger och sedan målas två gånger. Tänker inte titta åt en pensel på ett bra tag nu kan jag meddela. Men jag är nöjd i alla fall, slippa glo på det där fula furu-helvetet mera. Hade det varit vårat hus hade jag såklart gått loss med en kofot och bänt bort varenda jäkla planka. Jag tror att folk sätter in bröstpaneler bara för att dom inte har en endaste aning eller minsta gnutta fantasi för vad dom ska ha på väggarna. Det finns ju tusen grymma tapeter och än mer färger. Kan det vara så svårt?

Mamma var nöjd med att sitta barnvakt åt Liam. Han hade varit så snäll och inte sagt någonting. Bara busat, pratat och skrattat. Hon sa att han hade börjat vända från rygg till mage med ett flertal gånger. Vad har jag missat? Varför gör han inte så hemma?
Hon hade fått sova rätt mycket också. Han hade ätit vid 22 i fredags och sedan somnat, klockan 2 hade han vaknat till och busat lite, somnat om och sen vaknade klockan 6 igen. Var ju skönt det, då kan hon ju sitta barnvakt fler gånger.
Det kändes inte så jobbigt att lämna bort honom heller som jag trodde det skulle vara. Kanske för att jag litar på mamma så pass mycket, men visst saknade vi honom. Kändes konstigt att spjälsängen stod där helt tom utan vår fis. Men nu vet vi det i alla fall, att allt gick bra. Då kanske Simon och jag kan smita iväg på bio en lördag och vara ifred litegrann. Även om det bara gäller ett par timmar så behöver man nog det ibland. Få vara bara Agnes och Simon för en stund.