» olycka
15:15
I lördags inträffade, som de flesta nog redan vet, en olycka utanför Broakulla. Så här skriver Östran om tragedin:
_______________________________En omkom i trafikolycka utanför EmmabodaPublicerad 090425 09:38. Uppdaterad 090427 08:02.
En 46-årig man från Emmaboda omkom på lördagsförmiddagen efter en kollision mellan två bilar på riksväg 28 norr om Emmaboda. 46-åringens bil kom enligt uppgift av okänd anledning över på fel körbana samtidigt som han fick möte med en annan bil som var på väg mot Emmaboda. Det blev ingen riktig frontalkollision men bilarna törnade emot varandra med vänster frampartier, varefter båda bilarna slungades ner i samma vägdike och blev liggande i diket ett 50-tal meter från varandra. I den mötande personbilen fanns en 50-årig man hemmahörande i Skruv. Han klarade sig undan från kollisionen med lindriga skador och han kunde återvända hem från sjukhuset redan samma eftermiddag. 46-åringens bil slog efter kollisionen runt och blev liggande på taket. Den omkomne 46-åringen som enligt uppgift var på väg till jobbet när olyckan inträffade, slungades ur bilen. Han fördes med ambulans till lasarettet men hans liv gick inte att rädda. Olyckan inträffade vid niotiden på lördagsförmiddagen i en backe, alldeles norr om avfarten mot Duvemåla/Getasjökvarn, och riksvägen fick stängas av under räddningsarbetet.
Den bortgångne 46-åringen efterlämnar fru och två barn.
___________________________________
Lisa ringde för en stund sen. Hon hade hört av en vän vem det var som omkom. Det var Lennie, en arbetskamrat från AMB. Jag ska inte säga att jag kände honom, för det gjorde jag inte, men man såg ju honom på jobbet varje dag. Om detta är sant vet jag inte eftersom det inte var hans bil som kraschade, men den kan ju ha varit lånad.
Plötsligt inser man att en dag tar livet slut.
Jag har aldrig varit rädd för att dö, snarare sett på döden med en spänning och nyfikenhet. Att få veta vad som händer efteråt, vart man hamnar. Om min tro är sann eller bara en hopplös fantasi.
Efter att Liam har kommit till världen har jag däremot varit rädd. Inte alls lika förväntansfull, om man kan uttrycka det så. Om jag försvinner, vad händer då med honom? Att inte få finnas där för honom, se honom växa och utvecklas. Hålla om honom.
Det är min, just nu, stora skräck.
Kategorier
I en enplansvilla, mitt i glasriket, finns vi, jag och min lilla familj. Jag är en ensamstående tvåbarnsmamma som älskar att fotografera, blogga och hemmamysa med mina barn Liam, född 2009, och Nomi, född 2012.
I bloggen delar jag med mig av våra små guldkorn i vardagen - allt från pyssel och äventyr till barnens utveckling - men bjuder även på tävlingar, shoppingtips och annat skoj!
Läs mer om mig
1 kommentarer:
Jag håller med dig! Innan barnen kom kunde jag se jobbiga dokumentärer, läsa böcker om incest m.m. men nu klarar jag inte av något av det. Jag har fått en helt annan syn på världen och livet. Att förlora mina barn eller att dom skulle få leva utan mig och Johan är hemska tankar som får en att ta vara på livets alla ljusa stunder. Man ska leva en dag i taget, imorgon kan det vara för sent. En riktig klyscha men ack så sant!
Kram Karin
PS jag har oxå jobbat på amb men alldeles för länge sen för att minnas någon av dom men tragiskt oavsett vem det än är!
Skicka en kommentar
✪ Jag blir jätteglad av kommentarer!
✪ De som anses stötande raderas/publiceras ej.
✪ NEJ TACK till tävlingstips, veckans blogg osv.
✪ Glöm inte dina kontaktuppgifter om du tävlar!
✪ Problem att kommentera? Mejla!
✪ Lägg gärna till mig på Bloglovin'.