Jag kom precis på mig själv, nu när vi skulle lägga oss, att jag inte bloggat idag. Kanske för att jag haft tankarna på annat. Dagen har liksom bara tuffat på. I förmiddags fick vi äntligen vår gamla soffa såld, vi var och handlade lite och sen gottade vi oss mest inomhus då det spöregnade ute. Mamma kom förbi med nybakade bullar också, tre olika med tosca-, nutella- och kanelfyllning. Livsfarligt.

Jo, och så har vi ju varit på kattjakt också. Vi (läs; jag) har länge funderat på att ta hand om en liten kattunge. Jag är själv uppvuxen med katter (både perser, chinchilla/perser och vanliga huskatter) och tycker det är viktigt att barn får växa upp med djur omkring sig. Och Liam älskar ju djur och har verkligen visat intresse för katter sedan mammas grannar skaffade kattunge. Och så är det ju så hemtrevligt med en kisse!

Simon har också gett med sig och tycker en ny familjemedlem skulle vara roligt. Så vi har spanat en hel del på Blocket de senaste dagarna, mejlat runt lite och hört oss för. Vi är överens om att vi helst vill ha en långhårig kisse och såklart ska det vara en kattunge. Jag är ju barnsligt förtjust i Helig Birma, en ras som jag alltid velat ha. Men då kostar det också, och en fem-sextusen är ju omöjligt för oss att ge.

Men så hittade vi två jättefina Maine Coon-flickor utanför Karlskrona idag som vi båda fastnade för direkt. Dom var långhåriga och sköldpaddsfärgade, urgulliga. Vi ringde och dom var kvar som tur var. Vi bestämde med ägarna att vi imorgon (söndag) skulle åka ner och välja en som skulle få följa med oss hem. Då var det bestämt. Jag ringde mormor och ordnade med transportbur och kollade även upp vilka djuraffärer som skulle ha öppet imorgon så vi kunde ordna med kattlåda och kattsand. Det kändes så spännande. Jag läste allt jag kom över om denna ras och blev bara mer och mer kär, mer och mer otålig. Vi fick mms med kattungarna och visade glatt Liam att han skulle få en egen kattunge.

Det skulle vi ju inte ha gjort. Nu ikväll får jag ett sms från ägarna att de två flickorna plötsligt blivit tingade. Men jaha? Tack? Kändes jättetråkigt och jag blev uppriktigt väldigt ledsen och besviken. Kändes så orättvist.

Men life goes on. Vi letar vidare och kanske hittar vi snart vår nya familjemedlem någonstans därute. Men det får bli imorgon, för nu ska jag sova efter en härlig lördagskväll med familjen. God mat, film, gottis, mys och Game of Thrones. Kan inte bli bättre.