Ny vecka igen och det betyder ett nytt besök på ortopeden i Växjö för Nomi, denna gång följde min mamma med som sällskap. Detta var Nomis femte gipsning och med lite tur blir det sista nästa vecka innan det är dags för hälseneförlängningen.

Vid nio togs gipset bort och hon fick sig ett härligt bad. Klockan tio när hon skulle gipsas var jag beredd på skrik och gråt då hon var riktigt trött. Hon steg upp vid sju i morse och inte sovit någonting på tre timmar, men det gick hur bra som helst och hon sa inte ett ljud. Men sen, när hon var klar, slocknade hon direkt och sov hela vägen hem.