Mina älsklingar, Nomi till vänster och Liam till höger.

Ja, just det. Idag blir den här lilla tjejen nio månader. En tjej som är glad mest hela tiden och charmar med sina underbara ögon. Men nog kan hon bli lite arg också, detta beror främst på nya tänder som är på väg ut där uppe, Men det tar sin lilla tid och då får man bli arg ibland. Skönt att slippa febern i alla fall.

Fart är det på henne också, den riktiga krypningen har inte kommit igång ännu men hon ålar sig fram dit hon ska. Det dröjer nog inte länge förrän hon kryper på riktigt.

Något vi har märkt är att hon har svårt för att stå upp när vi håller i henne. Lite som att hennes PEVA-fot inte vet hur den ska göra, hon blir bara helt stel och foten känns ostadig. När Liam var tre månader tog han tag i oss och stod upp jättestadigt och han ville gärna hålla i oss och “gå” innan han började själv när han var elva månader. Men Nomi bara står och vet inte hur hon ska göra. Jag oroar mig säkert helt i onödan, och det är ju heller inte konstigt att hon är lite “efter” på grund av sin PEVA-fot. Får se hur det utvecklas, som sagt oroar jag mig kanske helt i onödan.

Prata gillar hon och det är mycket ma-ma-ma-ma-ma just nu, hon har även sagt “hej” och “adde”  den senaste månaden. Sen är det ju jätteroligt att prata med brorsan också, dom rabblar långa meningar till varandra på sitt egna språk, som vi inte begriper oss på. Sött är det i alla fall!