Söte Göte sicken dag det var igår. Fick ett ryck och åkte till Ikea där vi handlade massa nödvändiga och inte fullt så nödvändiga prylar.

Tänkte bara lägga upp några bilder på Alvin som jag varit och busat med nu.

Idag har mormor, mamma och jag shoppat loss på Kosta Outlets barnavdelning. Bebisens lilla garderob i sovrummet börjar snart bli överbelastat.

Diesel och Belle är förresten mycket bättre i magen idag. Dom skiter helt enkelt inte överhuvudtaget. Ska jag vara orolig över detta eller njuta av att rännskitan försvunnit? Måste ha varit fodret och ris a la Agnes som gjorde susen igårkväll.

Det har ringt något konstigt 08-nummer till hemtelefonen som jag har missat ett par gånger. Nu innan ringde dom igen och det visade sig vara Boxer. Hon i andra änden blarrade som fan och slickade rumpa för att kunna få mig intresserad av något erbjudande dom hade. Eftersom jag är lika oteknisk som en isbjörnsröv så bad jag henne återkomma imorgon när gubben är hemma. Avskyr telefonförsäljare och så ger man sig fanken på att man ska skälla ut dom efter noter varje gång. Men nej, när dom väl ringer så bara fjantar man med även om man egentligen bara vill be dom dra åt fanders och slänga på luren i örat. En jävla mes, det är vad man är.

Diesel och Belle har fått diarré, och då snackar vi riktig jävla spruta-ner-väggar-rännskita. När Simon steg upp idag såg det ut som någon haft bajs-krig i köket. Tack och lov så sov jag som en stock så stackarn fick ta hand om det själv. Hade nog i och för sig inte klarat av det ändå nu när jag kräks för minsta lilla. Ibland är det gott att vara på tjocken må jag säga!
Så hela dagen har egentligen gått åt till att hålla koll på sjuklingarna. Springa som en dåre ut och in så fort minsta lilla pip hörs. Blir dom inte bättre tills imorgon får vi nog ringa veterinären och beställa tid för så här kan man ju inte ha det. Mina stackars bebisar...

Idag har vi varit i Kalmar och handlat litegrann. Var inne på Babyproffsen och hyrde bilbarnstol och köpte skötväska till barnvagnen.
Simon åkte till jobbet för en stund sen så nu ska jag sätta igång och pula här hemma litegrann. Vi ska på 3:e föräldragrupps-mötet ikväll kl 18 så det ska bli spännande! Snacka slemproppar och annat smått och gott.

Är den inte för granner?

Gissa om Agnes är trött denna gråa helvetes-söndag eller? Jag är inte van vid sånt häringa hulligung alls nu för tiden.

Fredagen urartade ju åt helt fel håll sen efter att jag hade hämtat lillebror i Kosta. Simon ringde precis när vi klivit innanför dörren och ville att jag skulle hämta dom i bowlinghallen. Väl hemma igen med tre fyllos fick Tommy för sig att vi skulle åka till Kosta på fest och han visste precis hur han skulle göra för att få med oss. Han och Niklas kidnappade helt enkelt lillebror. Jaha, det var ju bara att hoppa in i bilen och köra dit. Igen. Kvällen fortsatte med dansbands-nostalgi på högsta volym i residens a la Tommy. Var man inte redan hörselskadad så blev man. Det blev ett jäkla farande mellan Doncan, glasskolefest, Doncan igen och sen - finally - fick vi åka hem till Broakulla igen. Jisses. En höggravid och hörselskadad (ofrivillig) fyllechaffis är inte att leka med efter en sån kväll.

Idag har vi inte gjort ett skit. Slöade i soffan framför repris efter repris tills det var dags att åka till hunddagiset och hämta hem våra pojkar. Saknat dom jättemycket och så skönt att ha dom hemma igen. Snart blir det en sväng till Emmaboda efter ett par pizzor. Har nog inte käkat pizza på tre månader eller något så det ska bli riktigt mumsigt. Pallar fan inte ställa mig framför spisen ikväll. Usch.

Har precis skjutsat Simon och grabbarna till bowlinghallen för att fira gamlingens 30-årsdag. Måste säga att jag känner mig ovanligt ensam denna fredagkväll. Diesel och Rebell är på hunddagis och grannen är inte heller hemma så här sitter jag.. ensam. Och övergiven. Beklagade mig litegrann för lillebror som ringde precis. Han tyckte synd om mig så han ville att jag skulle åka till Kosta nu och hämta honom så jag slapp vara ensam. Ibland är han bra att ha, lillebror. Ibland.

Idag har jag varit ovanligt pigg och speedad. Vaknade av Rebells "släääpp-uuut-miiiig-måååste-kiiissa-pipningar" klockan 9. Gick en långrunda med vovvarna och mormor en timme. Sen hem och började städa bilen som en blådåre. Och det behövdes tamejtusan. Den började likna Pärlan (Annas skönhet) en aning med allt skräp och gamla wunderbaums. Men nu är gamla Bettan fin igen! När Simon kommer hem om ca en timme så ska vi åka till Emmaboda och tvätta henne på Runes så blir hon ännu finare! Ska in en runda på Family House också och kika på bebis-kläder. Har sett en jättebra overall som man kan ha till bilbarnstolen nu när det är så kallt. Får se om det finns något annat sött också..
Nu blir det en välbehövlig dusch innan gubben kommer inklampandes.

Jag börjar ärligt talat undra om det är något fel på mig. Allvarligt fel. Nu när det inte är långt kvar undrar alla hur det känns, om jag är nervös eller rädd inför förlossningen, om det ska bli kul att bli mamma. Självklart ska det bli kul och förbannat skönt att snart få ha det gjort. Slippa vagga av och an och bara vänta. Men jag känner mig varken rädd eller nervös. Även om spjälsängen är på plats i sovrummet, färdigbäddad och massa mysiga gosedjur i så har jag inte en endaste moderkänsla i kroppen. Inget alls. Känner mig som en stor spärrballong med ett kylskåps smidighet men inget annat. Har hört att det är vanligt att känna sig sådär tom. Att inte känna sig som en mamma förrän 1-2 veckor efter förlossningen. 9 månader är en jäkligt lång tid egentligen och det är konstigt att hjärnan inte riktigt hinner med att fatta vad det är som händer.
Var hos min barnmorska Pia igår som klämde och kände mig på magen. Hon berättade att bebisens huvud nu hade fixerats. Sen ställer hon den där förbannade frågan; -"Du kan vara mamma om en vecka, Agnes. Hur känns det?" Jaa, hur känns det? Jag bara satt där som ett fån, kikade upp i taket, ner igen, undvek hennes "din-känslokalla-sate-blick" och fick ur mig ett; -"Ehm, jaha..." Det skulle jag nog inte ha sagt. Man riktigt såg på henne hur hon ville hoppa på mig och ruska om mig tills jag började fatta vad som håller på att hända. Men jag kan inte hjälpa det.
I början av graviditeten var det helt annorlunda. Man lääängtade förtviiiivlat efter att få gå på ultraljud för att få se sin bebis på bild, att magen skulle börja växa så att alla kunde se eller få gå till barnmorskan för första gången. Det var då det. Varför känner man inte så nu?
Simon och jag satte oss ner idag och skulle fylla i "födelseplanen" inför förlossningen. Ett papper fullspäckat med massa konstiga frågor. Frågor som jag inte har svar på. Förlossningen kan ta 18 minuter, den kan också ta 18 timmar. Jag har ingen aning om hur jag kommer att må eller vad jag kommer att känna förrän jag väl ligger där. Smärtlindring? Hur ska jag kunna svara på det nu? Hade man haft barn innan hade man ju vetat lite, haft en bild av hur det kan vara men shit, jag har ju bara sett förlossningar på tv.
Simon däremot, han är orolig. Men inte för förlossningen. Nepp. Utan för att det kommer vara snöstorm och trafikstockningar påvägen in. Inte att hans sambo kommer ligga och skrika och svettas för att pressa ut en soffgrupp. Nej, trafikstockningar. Det oroar han sig för.

Simon ligger för döden i vardagsrummet as we speak och det är inte roligt alls. Han åkte på halssont och feber i fredags och skiten vill inte försvinna. Nu på fredag ska han ut med grabbarna på bowling och ölhävning och på lördag ska vi ju ha hans 30-årskalas med familjen så jag hoppas att han piggnar till snart. Jag är ju i och för sig inte speciellt piggelin själv, har varit förskyld i över två veckor nu och det börjar gå mig på nerverna. Usch, usch, usch.
Vi skulle egentligen ha gått på föräldragruppen klockan 18 ikväll men eftersom han är sjukskriven så hade det inte varit en speciellt bra idé. Synd att vi skulle missa det. Man blev lite mer pushad när man träffade andra som ska ha bebis nästan samtidigt och så fick man ju många bra råd och tips förstås. Men men, det är ju två gånger kvar att gå på.

Har varit hos Anna idag och lekt mamma-pappa-barn. Gooosat med min framtida svärson Alvin som bara växer och växer! Ska bli så kul när min lilla bebis kommit så dom kan växa upp ihop och leka hela dagarna.
Går in i vecka 37 imorgon. Så snart så...

Borde skämmas som inte skrivit här på så länge. Fråga mig inte varför, har väl bara inte haft lust och ork bland allt julstök.
Så skönt att jul och nyår är över så man kan börja om på nytt. Ja ja, jag vet att jag tjaaatar och lääängtar till julen redan runt midsommar varje år men det är nästan skönare när det är över så man kan plocka ner skiten, häva ut barr-helvetet och se fram emot en ljus, härlig vååår! Och i år blir det inte vilken vår som helst, det blir min och Simons första som föräldrar till en liten, liten tjej! Knappt fyra veckor kvar till beräknad förlossning och jag kan fortfarande inte fatta att det är sant.
Spjälsäng med tillbehör, skötbord, kläder och barnvagn har vi nu inhandlat så det är bara typ blöjor och sånt kvar. Man har ju egentligen ingen aning om vad ens bebis behöver. Man får ju knappast en bruksanvisning på köpet efter befruktningen...