Väntar på att Liam ska vakna och få i sig lite mat. Han har sovit i nästan 2-3 timmar nu och fortsätter det så här blir det inget sova inatt för varken hans eller min del.

Imorgon så ska jag och Liam till mamma i Kosta. Vi ska upp till glasbruket och hälsa på i måleriet och kanske i hyttan. Tjejerna i måleriet har tjatat om att vi ska komma så nu börjar det bli dags innan dom förflyttas till Åfors glasbruk. Ska bli skoj att komma iväg litegrann. Kanske gå en sväng på Outleten också.

Nu hör jag Liams ljuva tonarter i vardagsrummet. Dags att susa iväg!

Jag är inte riktigt redig, jag vet. Har varken masat mig ner i tvättstugan eller in till sängen än. Men jag har faktiskt en ganska bra anledning! Hittade en blogg där man kan läsa vad folk snackar om på Sveriges gator, bussar och på torget. Helt sjuka samtal! Och det är ju inte lite fräckt att tjuvlyssna, men förbaskat kul!

Exempel:
Apoteket i Kupolen, Borlänge.
En kille och en blond tjej står och kollar på hudrengöringsprodukter.
Tjejen pekar på Neutrogena blackhead scrub.
Tjejen: - Åh, den här vill jag ha!
Killen: - Va? Den där?
Tjejen: - Ja…?
Killen: - Ja men det står ju blackhead. Ska inte du typ ha whitehead?

Hujedamej så jävla dum i huvudet! Kolla in länken, det finns fler idioter!
http://www.tjuvlyssnat.se/

Passade på att ta en välbehövlig dusch nu när Liam somnat. Ska sticka ner en sväng i tvättstugan och plocka lite innan det är dags att skutta i säng. Ska krypa ner och läsa Aftonbladet och gosa lite med Diesel, min försummade kelgris, tänkte jag.
Anna skulle ha kommit förbi nu i kväll efter att Simon åkt men antagligen somnade hon eller något. Eller så glömde hon väl bort det kanske. Annavirrpanna.

Imorgon (idag..) ska hela lilla familjen åka in till Nybro och besiktiga gamla Bettan. Förhoppningsvis går hon igenom och låter oss få ett problem mindre. Vi ska stanna till hos svärmor med en runda, det var längesen hon träffade Liam nu.
På eftermiddagen när vi kommer hem igen så ska Sara och Andreas hälsa på. Dom hade tydligen handlat present till lillfisen! Så snällt!

Liam och jag har idag varit på läkarkontroll hos BVC. Annika Olsson tror jag läkaren hette. Hon hade lite problem med att få lyssna på hjärtljuden för Liam låg och sprattlade med benen som en liten toking ett bra tag. Så söt! När han lugnat ner sig en smula berättade hon att han hade blåsljud på hjärtat men att det var vanligt hos små bebisar. Blev lite skraj där ett tag. Hon skulle i alla fall skicka en remiss så vi får åka in med honom. När vet jag inte, men får hoppas det blir snart.
Han hade gått upp lite i vikt också under de här två veckorna. Från 4950 till 5585. Min lille tjockis! Han hade även växt 2 cm på längden och 1 cm i huvudomfång.

Nu ligger min lille fis och nanar i vagnen och jag ska passa på att dona med lite annat.

Brorsan, jag och Liam har varit i Nybro och shoppat litegrann idag. Var riktigt skönt att få komma hemifrån en stund och bara vara. Adde kan dock vara en riktig pissmyra ibland (det är väl alla småsyskon?) men det känns ändå bra att kunna umgås på tu man hand någon gång då och då och få prata lite. Får passa på att träffa lillebror nu innan han fullföljer sin plan om att flytta till Malmö. Känns riktigt trist att han ska göra det, men if it's meant to be så varför inte?

Jag köpte en söt liten jacka på Lindex! Den andra börjar bli för liten. Och såklart fick det bli en liten mössa också!

Wilma, Carina, Liam och mamma på ett hörn.

Liam, min gullefis, gosar med Wilma!

Vet inte om det är dagens trista, gråa väder som gjort denna söndagen jävligt dryg och tråkig eller om jag bara är väldigt, väldigt trött och inte orkar göra annat än att ligga på soffan och klaga. Hoppas på sol i morgon så man får lite energi och ny livsgnista, det behöver nog vi alla efter en kall och lång vinter i mörker.
Simon ska börja jobba natt ikväll efter några månaders tvåskift. Tycker det känns alldeles utmärkt! Då kan jag ut och gå med hundarna på förmiddagarna och lämna Liam hemma hos Simon medans han sover. Slippa känna mig beroende av mormors hjälp jämt och ständigt. Ska bli überskönt att slippa fundera, planera och oroa mig för hundpromenaderna. Förhoppningsvis kommer han gå natten mer än en månad.
Nähe, tillbaka till soffan.

Dagens örongodis: Dead by April - Losing you

Moster och Liam

Ikväll har vi haft besök av familjen Neikter-Patron. Dom hade med sig jättefina presenter till Liam. En nalle, fyra bodies och en mysdress, så sött!

André med lille Nemo...

...och Evelina gosar med Liam!

Satt igårkväll och skrev ner gästlistan för Liams dop. Vi bestämde att det bara skulle bli dom närmaste annars kommer det bli totalt kaos och proppfullt i kyrkan så 30-40 personer får räcka.
Men sen är ju frågan vilken kyrka det blir. Jag vill verkligen inte döpa honom i Algutsboda, fyy. Känner att jag inte har någon koppling dit alls. Simon har ju i och för sig det eftersom han är döpt där men han verkar också vilja hitta en annan. Vi har ju pratat lite smått om att flytta tillbaka till Kosta om rätt hus dyker upp. Så kanske kan vi döpa honom där? Eller kanske i Ljuder? Jag har fan ingen aning. Men grejen är ju att om vi döper honom i Kosta får vi världens underbaraste präst, Carina, som jag konfirmerade mig hos. Henne vill jag verkligen, verkligen ha! Och sen till maten. Smörgåstårta? Någon slags exotisk bricka? Och vilken lokal ska vi ta? Här hemma är det ju på tok för trångt och bjuder vi för många blir det ju inte tal om att trycka in alla i en liten sockenstuga. Men vi får väl ta oss en rejäl funderare på det båda två. Man brukar väl döpa sina barn när dom är en två, tre månader så det börjar bli dags att ta tag i det snart. Hur fan hinner alla andra nyblivna föräldrar?

Har funderat lite på vad jag ska ge mitt lilla pyre i dopgåva.
Kanske en sådan här söt namnbricka från marianyckelpiga.se?

Kolla även in solx.se, alskadebarn.se och vildavictoria.com - underbara och personliga smycken!

Tokälskar vår inspelningsbara boxer. Perfekt för mig som följer varenda jäkla serie (inklusive repriser som man redan sett 10 gånger om). På tisdagar är det totalt fullspäckat med massa bra program. Vänner, Den rätte för Rosing, Desperate Housewives, Christine, Brothers & Sisters och The Mentalist. Überbra att kunna spola fram och tillbaka hitan och ditan samtidigt som man spelar in ett program på en annan kanal. Lost-helvetet börjar väl också antingen ikväll eller nästan vecka så där har vi ännu ett program som jag bara måååste se. Jävla skitserie egentligen. Mamma och jag följde det stenhårt när jag bodde hemma. Men sen tröttnade hon och kvar blev jag. Nu när man glott på detta virrvarr av intriger och mord så måste man ju bara se slutet, men förhoppningsvis är detta sista säsongen.

Usch, jag måste sova. Vill inte, men måste. Borde vara trött som ett mähä men jag är döpigg. Fick inte nana speciellt mycket i (söndags)natt, knappt tre timmar för att vara exakt. Men det är ju mitt eget fel. Gav Liam mat vid ett-tiden ungefär. När han somnat passade jag på att smyga iväg till datorn för lite husletande på hemnet och sen var jag fast de kommande timmarna. Vid 03:30 var det dags för mat igen och efter lite mys med mitt lilla ögongodis låg jag halvt medvetslös i sängen klockan 04:00. Fick sova tre ljuvliga timmar innan det var dags för ännu ett mål mat och en långrunda med mormor, barnvagn och hundar.
De flesta småbarnsföräldrar får inte sova för den lille men Liam är ju så tyst och snäll på nätterna. (Peppa, peppa...) Vaknar var tredje timme ungefär och vill ha mat och få blöjan bytt. Visst, det kan vara kinkigt ibland men efter svärmors spökhistorier om hur skrikig Simon var som spädbarn så tycker jag Liam är världens snällaste. Det måste han ha fått efter sin mamma. Fisunge.

Vi har lagt ut en annons på blocket. Ska försöka hitta ett nytt hem till Rebell där han får all den uppmärksamhet och aktivering han behöver. Sånt som inte vi kan ge honom just nu. Känns så förbannat tråkigt allting. Vill verkligen inte göra mig av med honom och många tårar har det varit över beslutet. Men vi måste ju, både för vår och hans skull. Jag tror Diesel kommer må bättre också av att vara ensam hund igen. Kunna ut och gå med Diesel och barnvagnen själv när Simon är på jobbet och slippa känna mig beroende av mormors hjälp hela tiden. Kunna åka bil med en tyst hund där bak istället för två tokar som ylar och skäller på allt och alla. Kunna ta upp Diesels träning som legat på hyllan allt för länge. Även om det är jobbigt att mista vår lille Belle så ser jag ändå fram emot det. Känns hemskt att tänka så men jag gör det.
Fick ett mail från en familj igår. Dom bodde 3 mil utanför Kalmar mitt ute i skogen, perfekt för honom! Dom hade katter och hästar och sökte en gårdshund som kunde följa med ut i skogen under ridturer. Perfekt att dom bor så nära också så man kan hälsa på honom när han börjat känna sig som hemma. Det är ju inte som de två 18-åriga bögarna som bodde på Gotland och ville köpa honom. Det känns lite långt och dom ville att vi skulle "mötas upp" på halva vägen för att lämna Rebell. Inte fan kör vi flera mil för att lämna av honom hos några vi aldrig träffat förut. Vi vill ju isåfall att dom kommer hit för att hälsa på honom först för att se om dom trivs ihop. Han är ju en hund, ingen jävla bil som hoppar från ägare till ägare. Vi kommer inte ta första bästa köpare bara sådär, det måste kännas rätt både för mig och Simon. Okej då, mest för mig.. Han är ju min bebis, lille Bellebus. Hoppas vi hittar världens bästa husse och matte till honom. Hoppas, hoppas.

Lille plutten, Simon och hundarna ligger och sover och då får man passa på att ha lite egentid innan läggdags. Bloggtime helt enkelt.
Kan förresten inte ni som kikar in och läser lite smått lämna en kråka bland kommentarerna? Hade varit attans skoj! Så man har ett litet hum menar jag..

Idag har familjen Lau Edberg Svensson varit på middag hos mamma i Kosta. Hon var lika uppsnoffsad som vanligt med smink och kläder som inte lämnar mycket åt fantasin. Jag undrar om det kan ha att göra med alla snygga byggarbetare som har flyttat in ovanför hennes lägenhet? Hmm.
I somras när mamma och Tomas gjort slut var hon alldeles nere och bara ältade, ältade, ältade och tvingade mig att lyssna på dessa eviga klagosånger varje dag i sex månader. Om inte mer! Jag försökte ställa upp så mycket jag kunde och stötta men det var inte lätt alla gånger heller. Jag var gravid och hade nog att tänka på just då kändes det som. Tyckte det var trist att hon inte kunde ge mig och hennes kommande barnbarn lite uppmärksamhet också istället för att bara prata om hennes och Tomas misslyckade förhållande. Men efter ett par månaders ältande fick det vara det nog. "Ryck upp dig för helvete. Klä upp dig, ut och dansa och ha kul! Pippa, morsan. PIPPA!" Shit, vilken blick man fick. "Vem ska jag göra mig fin för? Ut och dansa, näää fyyy faaan."
Men det var då. Nu är det andra bullar. 20 kilo lättare och vacker som en dag! Äntligen är hon sitt gamla jag igen. Glad, sprallig och ute på äventyr! Det är min mamma det.

Vårt charmtroll var med i tidningen idag!

På besök hos Liams extra-mormor, Lena, i Växjö! Gissa om hon blev glad när vi kom?

Gårdagen var hemsk, såå hemsk. Har aldrig känt mig så dålig som matte förut.
Vaknade av att Rebell ylade som en stucken gris. Han var såklart nödig och upptäckte till min fasa att Simon åkt till jobbet utan att varken väcka mig eller säga hejdå. Där var den dagen förstörd.
Har alltid haft problem med fenomenet ensamhet. Vet inte om det har att göra med pappas fleråriga frånvaro eller vad det kan vara. Jag klarar helt enkelt inte av att bli lämnad av det motsatta könet. Jag vet. Jag är knäpp. Visst fan kan det vara skönt att få vara ifred ibland men att vakna upp ensam när man förväntar sig att någon ska finnas där blir man lite skraj. I alla fall jag. Men som sagt, knäpp!
Rebell fortsatte yla som en dåre och efter att ha fått en liten är det inte bara till att slänga på sig kläderna och ut och gå längre. Nu måste Liam komma främst. Har alltid haft dåligt tålamod men när det kommer till hundarna just nu så har jag inget överhuvudtaget. Jag blir bara irriterad på dom hela tiden. Och det är det som gör mig till en så dålig matte. Diesel är inga problem, han kan hålla sig hur länge som helst, han liksom bara strövar omkring och låter mig ta den tid jag behöver. Men Rebell kan göra mig tokig. Han är ett stressmoment som kan förstöra en hel dag och knäcka mig totalt. Får han inte gå ut på sekunden blir han ett litet tjutande monster, min energi sjunker ner till botten och jag blir bara mer och mer irriterad. Tack och lov så finns min granne, mormor, som ställer upp i vått och torrt dygnet runt. Ett samtal och hon kommer till rescue på direkten. Medans hon satt barnvakt igår så kunde jag i lugn och ro gå ut med hundarna. Tillbaka hemma igen passar jag på att ta en dusch och livsgnistan skymtar runt hörnet igen. Men vad händer sen? Rebell börjar tjuta som en toking. Igen. Det var bara till att dra på sig paltorna igen och ut. Mormor drog sig tillbaka när vi kommit hem och vad händer då? Jo, han börjar tjuta igen! Nej, jag pratar inte om min bebis, här snackar vi hund! Varför i helvete döpte vi honom till Rebell? Han borde ha hetat Lugnochfin i stället.
Innan mormor gick lovade hon att komma in igen lite senare på eftermiddagen för att hjälpa mig. Och tack gode gud för det. Det lilla monstret slutade inte pipa på hela eftermiddagen förrän hon kom tillbaka. Istället för att sitta barnvakt insisterade mormor på att gå ut med hundarna så jag skulle slippa det. Gud, jag kände mig så värdelös. Hade jag kunnat så skulle jag självklart tagit båda hundarna och Liam i barnvagnen på en tur tre-fyra gånger om dagen. Men det är omöjligt. Hundarna stretar åt alla jävla håll och har en tendens att snurra in sig i både mig och varandra. Det går bara inte.
Hade jag vetat det jag vet idag hade vi aldrig skaffat två hundar. Då hade det räckt med Diesel. Men hur skulle vi kunna veta det då? Liam var ju aldrig planerad, det bara blev som det blev helt enkelt.
Medans mormor gick hundpromenaden ringde Simon. Han frågade om jag hade fått i mig någon mat och jag fick riktigt fundera innan jag kom på svaret. Jag hade varken ätit eller druckit någonting på hela dagen. Klockan var då cirkus 19:00. Och jag som undrade varför jag var grinig och hade migrän. Grattis Agnes! Mitt i allt kom jag på det, jag hade tappat bort mig själv. Liam kom främst nu, hundarna kom tvåa och sist på listan var jag. Jag blev nästan rädd för mig själv. Hur hade det kunnat bli såhär? Och då kom dom, tårarna. Och dom jävlarna slutade inte komma på resten av kvällen. Jag kände mig misslyckad, värdelös och förbannat ensam. Det värsta av allt är att jag inte kan visa att jag är ledsen för någon annan än Simon. Jag vill inte att någon ska se att jag är svag eller behöver hjälp. Men det behöver ju alla någon gång? Men igårkväll fick både mormor och Anna se att jag både kan vara svag och ledsen. Mormor fick en smärre liten chock när hon kom tillbaka med hundarna och såg mig sitta på soffkanten med tårarna som forsade. Det är inte ofta hon får se den sidan av Agnes. Hon tröstade så gott hon kunde och försäkrade mig om att jag inte var ensam. Att hon skulle försöka hjälpa mig så mycket och ofta hon kunde. Är så oerhört tacksam för att hon finns. Utan henne skulle jag gå under.
När mormor gått och jag hade lugnat ner mig så ringde Anna. Då var det dags igen. Störtflod ner för kinderna. Anna var helt fantastisk, som alltid. Jag kan prata med henne om allt och hon förstår mig så väl. Ger mig tips, råd och hopp om att det kommer bli bättre. Fattar inte hur jag skulle kunna klara mig utan henne heller. Hon fortsatte i alla fall att ringa resten av kvällen så jag inte skulle känna mig ensam. Anna, min Anna.

Idag, däremot, har jag fått ny energi och nytt hopp för framtiden. Eller i alla fall för resten av veckan.
Mormor ställde upp som barnvakt i förmiddags så Simon och jag kunde släppa hundarna i skogen. Ägna oss lite åt bara dom. Rebell stack för ett kort ögonblick men det är en annan historia. Det var evigheter sen dom fick springa fritt och dom hade en hel del i benen för resten av dagen har dom bara sovit och sovit.
Jag har mest skuttat omkring på små moln idag och gårdagen är praktiskt taget glömd. Fast min nya energi berodde kanske på att Simon tryckte i mig makaroner och falukorv innan han åkte till jobbet för att vara säker på att jag hade något i magen.
I eftermiddags tog mormor och jag hundarna och barnvagnen och gick en långrunda i det härliga vädret och min depression lyste med sin frånvaro. Det var underbart! Frisk luft, stimulerade hundar och humöret på topp. Det kunde bara inte bli bättre.

Här har vi en som älskar att bada!

Här har vi en som blev glad när husse och matte äääntligen kom hem igen!

Rebell var dock inte lika förtjust...

Gulligt va?

Har lagt ett par timmar på att göra i ordning Liams garderob idag. Och när jag ändå var i farten passade jag på att ta lite bilder på alla kläder han fått!