Nomi fick spendera några timmar med gudmor Eve i eftermiddags. Tjatat enda sedan igår och var som tokig här under förmiddagen. Galopperade fram och tillbaka genom huset och gormade “ÄFFE, ÄFFE ÄÄÄFFEE!!” Jätteviktigt att försäkra sig om att “Andi” (André) med skulle vara där.

Simon åkte till jobbet (bye bye nattskift och hej hej tvåskift) och Liam och jag begav oss in till Växjö för ett nytt möte på Logopedin. Idag var även Liams förskolepedagog Diana och kommunens specialistpedagog med. De fick sitta i rummet bredvid och iaktta oss genom spegelglasruta. Som taget ur en kriminalserie. Men utan hot och förhör, mer spel, ljudövningar och beröm då Liam var jätteduktig idag. Hans logoped sa att det var stor skillnad från förra gången. Känns så skönt!

Lördag och veckans enda lediga dag då jag ska hoppa in tio timmar extra på Smedsgård imorgon. Blev även inringd klockan sex i morse av Servicehuset men jag var för trött för att ens svara. Förresten hade jag ändå inte kunnat jobba idag då vi har haft fullt upp med städning, bakning och kalas.

I eftermiddag åkte vi till Emmaboda för att hämta upp lillebrorsan och sen åkte vi alla till morfar Gunnar i Skruv. Födelsedagsbarnet fick presenter och bjöd på jättegod smörgåstårta. Till kaffet blev det hasselnötsbakelser som vi bakat under förmiddagen. Mysigt och trevligt!

Nu kör vi lite soffhäng med veckans Crisis innan jag ska krypa ner i sängen. Imorgon hämtar Sara upp mig strax efter sex. Känns inte alls lika tradigt med en jobbdag när jag får spendera den med henne!

Hämtade upp mina små vid två-tiden idag. Nomi fick syn på mig och började stortjuta; “Paaaapppaaaa, vaa ääää miiin pappaaa?!” Pappas flicka, kan man väl säga. Vad man känner sig uppskattad efter att ha saknat dom hela dagen!

Vi mötte upp Eve och Nikki på outleten för att fika, prata skit, leka i rulltrapporna och leta present till en viss herre. Vem behöver lekland liksom? Barnen var dötrötta efter allt stoj i affärerna.

Under kvällen har vi bakat chokladbollar och gjort iordning en stor, god bricka med massa smarrig plockmat. Alla kröp ner i soffan och hade det gott med plockmaten och filmen Sherman & Herr Peabody som vi inte sett innan. Mysigt!

Innan dagis i morse ringde barnen till morfar och sjöng Ja må han leva.. då han fyller 58 år denna kyliga men soliga tisdag i september. Mycket uppskattat! Men presenterna får snällt vänta tills på lördag.

Klockan 17 idag gav jag mig hemåt från jobbet på Smedsgård och hämtade upp Nomi som lekte med mormor. Vi hann se de sista fem minutrarna på Liams fotbollsträning och Nomi spanade även in pappa som tränade de lite äldre pojkarna. Hann inte träffa mina små så mycket idag, men när vi kom hem fick vi mysa till det lite vid kvällsmaten, mannagrynsgröt och tända ljus.

Imorgon skulle jag egentligen vara ledig men det blir ett extrapass på Servicehuset. Har jobbat på Smedsgård i Alstermo i över en månad nu och har inte funnits varken tid eller ork att ta extratimmar här i Kosta. Men imorgon är jag tillbaka igen och nästa vecka kan jag börja ta riktiga pass. Trivs jättebra i Alstermo men har haft riktig “hemlängtan” också. Så roligt när dom frågar när sjutton jag kommer tillbaka och att de saknar mig. Så det ska blir roligt med ett pass imorgon!

Igår hade vi en hög med goda vänner över på förfest. Jätteroligt att ses och bli lite tokiga tillsammans. Tiden flög förbi och strax efter nio fortsatte vi festligheterna i öltältet utanför folkan. Massa folk och skön musik av bland andra Sylvester i The Ark som är uppvuxen här i Kosta. Riktigt bra ös, speciellt när han drog igång sitt bidrag Bygdens son från Melodifestivalen.

Hade riktigt roligt igår, väldigt lyckad kväll. Och det var första gången någonsin jag gick ut och faktiskt kände mig bekväm i mig själv. “Inte höras, inte synas-tänket” var som bortblåst. Jag tillät mig själv att ha roligt och släppa loss, att vara mig själv. En väldigt konstig och ovan känsla. Och de fina komplimangerna öste in från alla håll. Jag har så svårt att ta till mig det, men jag försöker. Självkänslan klättrar långsamt men spikrakt uppåt för varje kilo jag tappar. Och den där osäkra Agnes börjar våga vara sig själv igen.