tisdag 25 november 2014

Trotsigt värre

IMG_9856

Hade tänkt att skriva ett inlägg om vår dag med läkarbesök för Nomi, playdate med Nemo och Nikki och kvällens fotbollsträning. Men, Nomis trotsiga humör har gjort mig helt slut på energi och alldeles för trött för att skriva ett glatt inlägg.

Hennes hemska 2-årstrots genomsyrar varje dag. Aldrig på dagis eller hos någon annan, utan hemma hos oss eller i bilen. Idag har hon varit hemsk. Riktigt, riktigt hemsk. Så fort hon inte får som hon vill eller något inte blir som hon har tänkt sig, får hon ett utbrott. Hon skriker, gapar och tjuter hysteriskt. Idag har det varit extremt och varken jag eller Simon orkar mer snart. När det händer vill man kunna sätta sig ner med henne, förklara och prata med henne. Men det går inte! Hon sprattlar, sparkar och blir ännu mer hysterisk. Vad gör man? Jag blir alldeles uppstressad och hysterisk själv för jag vet att hon är ett steg ifrån ett nytt affektanfall när hon håller på så. Vi försöker alltid sätta våra barn och deras behov främst, hitta på saker med dom och ha roligt ihop. Men nu drar jag mig för att ens gå med henne till affären. Eller att ens hämta på dagis. Eller att hitta på något överhuvudtaget, för det uppskattas inte ändå. Det slutar alltid med att hon blir hysterisk och vi andra blir matta och irriterade. Och då hamnar Liam i kläm för att hon ska ta så mycket plats, lust och energi vareviga dag.

Hoppas innerligt att denna fas snart är över innan vi alla blir galna på riktigt. Liam var inte alls trotsig i hennes ålder. Eller någonsin. Det har hänt max två gånger i hela hans liv att han fått sitta på sin säng ett par minuter och lugna ner sig, innan vi kramades och sa förlåt. Men nu när jag ser tillbaka var han inte i närheten av hennes humör. Hon får gå in på sitt rum två gånger per dag istället.

Denna hysteriska kväll avslutades i alla fall på ett finare sätt än jag förväntat mig. Efter att ha kämpat med att få hennes i säng och faktiskt lugna ner sig – och lyckats(!) – satt vi och kramades, myste och blev sams igen. Hon sa förlåt för att hon hade skrikit och jag sa förlåt för att jag hade skrikit tillbaka. Hon kramade mig hårt och sa tyst; Du är min älskling, mamma. Då smälter man. Då spelar det ingen roll längre, vad hon än har gjort eller sagt av ilska. För då känner man att man kan orka lite till.

3 kommentarer:

Malin sa...

Åh gud du är inte ensam kan jag säga! Jag har typ lust att flytta hemifrån 25999000 ggr/dag just nu. Lilla trotsiga, envisa, ilskna, sura 2,5-åring!!!!! Men rätt söt när hon sover iaf haha. Men gud va jag längtar tills det är över. Bara att kunna gå till affären utan att behövas skämmas ihjäl när alla stirrar och undrar va man håller på med.

Beatrice, mamma till Robin och Jennifer sa...

Jadu, trots är verkligen inte kul! Dessutom blir man arg på sig själv för att blir arg på barnen... Men jag brukar tänka att dom är bara trotsiga mot dom som som känner sig mest trygga med, då hjälper det liiiite grann iallafall ;)

Anonym sa...

Söt trotsig liten iallefall ....
/Kram från "tant" Annmi

Gilla & följ

Välkommen


I en enplansvilla, mitt i glasriket, finns vi, jag och min lilla familj. Jag är en ensamstående tvåbarnsmamma som älskar att fotografera, blogga och hemmamysa med mina barn Liam, född 2009, och Nomi, född 2012.

I bloggen delar jag med mig av våra små guldkorn i vardagen - allt från pyssel och äventyr till barnens utveckling - men bjuder även på tävlingar, shoppingtips och annat skoj!

Läs mer om mig

Sök

Buzzador

Vill du bli en buzzador precis som jag och få testa nya spännande produkter?
ANMÄL DIG HÄR
Glöm inte ange att jag (agneslauedberg) bjudit in dig!

Arkiv

Reklam