Pannkakslunch i stan!

Idag har vi haft fullt upp hela dagen lång. I morse lämnades Liam på förskolan och därefter åkte jag och Nomi direkt till Lessebo för att plocka upp min mamma och bror som ville hänga med oss in till Växjö. Och det tackar jag för, både för sällskapet, barnvaktningen och shoppinghjälpen.

De gick en runda på stan under tiden jag var hos Parodontologikliniken för tusende gången. För två år sedan fick jag ju domen tandlossning och har sedan dess besökt tandläkaren väldigt ofta och lagt många tusenlappar hit och dit. Men nu, ääääntligen, fick jag en stor tumme upp av Olle och han sa att jag hädanefter kommer gå hos min vanliga tandhygienist i Lessebo och bara komma på återbesök igen om ett år. Känns så himla bra och besöket blev ju inte sämre av att jag bara behövde betala 460 kr för den korta kvarten istället för 1100 kr som jag egentligen skulle. Hade visst någon rabatt som jag inte vågade ifrågasätta.

Sen var det dags för lite god lunch på Smörgåsbutiken Markan där Nomi åt pannkaka och vi andra goda mackor och salladsbuffé. Ett besök på Jula blev det med där brorsan skulle handla en massa och tur var väl det, för jag hittade jättesnygga garderopshandtag i rätt storlek som jag letat efter. Nomi älskade Jula. Hon sprang i varenda gång och tjöt av skratt. Vi hittade en spann med asfaltskritor och dom höll hon hårt i. Man fick inte röra spannen och man fick inte lyfta upp henne i famnen, hon skulle minsann gå själv hela tiden och bära på spannen som om den vore en dyrbar handväska.

Sen lite måste-shopping ute vid Grand Samarkand. Först ut nya skor till Nomi på DinSko, ungen springer ju och sommarsandaler passar sig nog inte nu på höstkanten. Hittade ett par jättesöta små sneakers som var enkla att få på. Passade jättebra också trots att hennes PEVA-fot är en centimeter kortare än den andre. Och hon gillade dom absolut, bara kutade iväg på nya äventyr direkt!

Det tråkigaste sparade vi till sist; Flügger Färg. Herregud, vad jag handlade, kändes det som. Listfärg, takfärg, väggfärg och tillbehör. Många liter rikare och tretusensexhundra spänn fattigare men så illa tvunget. Och så är det ju kul med, trots allt!

Dagen slutade inte där för sen åkte vi alla till huset där Liam och pappa var i full gång. Det var meningen att mor och bror bara skulle kika runt men plötsligt började dom riva tapeter och leva rövare. Och det tackade vi ju inte nej till, såklart. Vi hann med en hel del innan vi fick tänka på refrängen, åka hem och äta middag. Men suget och tankarna virvlade runt och efter maten åkte Liam och jag tillbaka igen för att fortsätta. Tog med oss hans bord, stolar, pennor och målarböcker så under tiden jag rev och grejade satt han och ritade. Ibland tog han en paus och hjälpte mig eller gick ut på garageuppfarten och ritade med asfaltskritorna. Ja precis, vi har en ju en garagreuppfart nu! Vuxenpoäng på det!