Liamfisen somnade snabbt ikväll, kanske för det varma badet han fick precis innan. Det brukar få honom att slappna av vid nattningen. Och så måste vi ju vara rena och fin imorgon när vi ska till BVC i Emmaboda på 3-årskontroll.

Känner mig ganska orolig inför mötet och är rädd att det kommer bli en massa tjat om att Liam är sen med talet. Men jag tror själv inte att det är något fel med att det inte kommit igång. Jag vet att han kan men han vill bara inte. Han är för upptagen med annat och gör sig ändå förstådd på sitt eget sätt. Men ändå så finns ju oron där som gnager. Alla säger “det kommer”, “du behöver inte vara orolig”, “rätt som det är så släpper det och ni kan inte få tyst på honom”, och så vidare. Men det har vi fått höra nu sen han var 18 månader då man var spänd på när han skulle börja prata. Han kan säga flera ord, över 40 stycken har vi räknat ut, men att sätta ihop meningar och prata har han inte börjat med. Givetvis kan han blarra långa haranger men det är på sitt eget språk, rena grekiskan, och som vi inte riktigt förstår. Och ja, vi har testat allt. Vi pratar med honom hela tiden, läser böcker, förklarar och beskriver saker vi ser, hör eller känner, sjunger sånger och ställer frågor utan ja-/nejsvar.

Jag hoppas verkligen att vår BVC-tant tar det hela med ro imorgon och att hon inte börjar tjata om att det är något fel. Att vi gjort något fel. Men det återstår att se.