En lång onsdag är snart till ända. Lpång trots den där härliga sovmorgonen. Förmiddagen ägnade jag åt att sova, überhärligt. Sambon tog morgonen med bebisgos och dagislämning medans jag sov gott.

Efter att han gett sig av till jobbet dröjde det inte länge förrän klockan blev kvart i två och det var dags för hämtning. När jag kom till dagis var Diana snabb med att bjuda in till utvecklingssamtal. Whaaat? Det hade ju jag helt glömt bort, men det löste sig ändå. Nomi sov och Liam åt mellis med de andra under tiden. Allt lät jättebra, Liam är lika snäll som alltid. En liten solstråle som alltid är glad och busig. Språket är ju fortfarande det som de arbetar med mest och hans utveckling har verkligen gått framåt även om det är en lång bit kvar. De skulle även ta hjälp av en kommunal logoped som kan rådfrågas och som även kan komma till dagis och “iaktta” Liam under dagen för att se vad han behöver träna mer på och så. Jättebra tycker jag!

Vi hann knappt komma innanför dörren förrän barnens mormor och senare även morbror kom. Jag lagade kyckling och ris sen och åt vi middag ihop. Mysigt trots att Liam matvägrade med sitt “Blääääää.. Näääää!”

Nomi somnade som en liten ängel vid åtta och Liam nattades vid nio. Efter det har det varit sittläge i soffan för min del. Dessa timmar innan sambon kommer hem från kvällsskiftet är fan heliga. Jag stirrar på tv och datorskärm som en hjärndöd och bara, bara.. Är. Lovely.