Nu är det bara en dag kvar hemma, sen åker jag in på operation på tisdag morgon. Börjar kännas lite nervigt samtidigt som det är overkligt. Och nog finns det en oro långt ner i magen. Inte direkt att något ska gå fel utan mer oro för viktnedgången, tänk om levern inte minskat som den ska och dom syr ihop mig igen? Visst har jag blivit godkänd redan men det ligger där och lurar ändå. Att den inte går att genomföra. Jag vaknar upp och känner att jävlar vad skönt att ha det gjort och sen visar det sig att jag är samma gamla Agnes. Dessa fyra tuffa veckor varit bortkastat. Tänk om, tänk om…

Tog en lång promenad idag för att rensa skallen och få bort oron lite. Den absolut längsta promenaden jag någonsin gått; en hel mil. Om än lite kringelikrokig men Kosta är ju inte så stort! Kändes i alla fall bra när det var gjort och har jag inte allt för ont i morgon får det bli en till. Kanske inte en mil men en halv i alla fall.