Måndagskvällen var väldigt jobbig. Jag gick omkring och oroade mig och var nervös hela tiden. Och inte blev det bättre av att alla ringde och lyckönskade. Jättesnällt, såklart, men jobbigt. Speciellt när mormor ringde och började stortjuta innan vi skulle säga hejdå, då brast det för mig med och kunde knappt sluta sen. Att sova var inte heller lätt, varken för mig eller Simon, men fick några timmars sömn i alla fall.

På tisdagsmorgon ringde klockan vid 05:00 och det var två trötta föräldrar som klev upp. Jag dubbelduschade med Descutan, precis som kvällen innan, och packade sedan det sista innan barnen skulle upp och göras klara.

Vid 06:45 blev jag avsläppt utanför Växjö Lasarett av min lille familj. Tvingade mig att hålla tårarna tillbaka när vi kramades och sa hejdå, skitjobbigt.

Tog mig till Kirurgmottagningen där jag fick byta om till sexig rock, tanttrosor och djävulskt tajta stödstrumpor. Såg ut som en stoppad korv. Vid 07:45 fick jag följa med till operationssalen för att träffa några som skulle vara med. Alla var jättetrevliga och skojfriska. Så tidigt på morgonen med! Kände verkligen att jag var i goda händer och inte behövde jag oroa mig för mitt Malign Hypertermi heller, allt hade fixats av narkosläkaren och jag skulle inte märka någon skillnad. Sen slumrade jag in…

Klockan 11:00 vaknade jag på uppvaket med världens illamående och ömmande mage. Fick morfin och smärtstillande och sen sov jag gott igen. De kommande timmarna är lite blurriga. Jag sover mest, sluddrar med sköterskor och försöker skaka loss benen emellanåt. Kommer även ihåg att kirurgen Asim väckte mig med ett stort leende och jag hörde något med “…operationen gick så bra. Inga riskfaktorer och allt gick snabbt och smidigt…” så han var verkligen nöjd.

Vid 16-tiden var jag fit for fight igen. Fick ett eget litet rum på avdelning 34 och var uppe och gick, kunde gå på toa själv och fick även i mig vätska och tabletter som jag skulle. Kvällen spenderade jag sedan tillsammans med Sons of Anarchy innan det var dags att sova, vilket inte var det lättaste.

Idag har jag mått väldigt bra och varit ganska pigg. Det var under förmiddagen någon gång jag fick ganska ont i magen men blev bättre efter lite morfin. Fick även prova på att dricka annat än vatten, det blev lättfil till frukost och fisksoppa till lunch. Har varken hunger- eller mättnadskänslor nu men fick i mig det mesta av deciliterna.

Klockan 15:00 hade jag fått all info och recept jag behövde för att åka hem. Min lilla familj plockade upp mig och efter ett besök på Apoteket (och lite gos med Eve som jag hade turen att springa på..) var vi äntligen hemma. Så himla skönt och jag mår faktiskt helt okej. Mycket bättre än jag förväntat mig. Under kvällen har vi haft besök av mormor och Arne som kom med en jättefin blomma. Jag har fått i mig både tomatsoppa och blåbärssoppa också, så himla skönt att slippa den där förbannade pulverdieten.

De kommande två veckorna ska jag äta flytande utan bitar. Så smoothies med frukt/bär, mjölk, fil, yoggi, varm soppa, juice och fruktsoppa. Sen blir det mjuk mat i två veckor. Känns väldigt bra och jag känner mig riktigt taggad!

• • •

Sedan hela den här karusellen drog igång har jag dokumenterat, reflekterat och ventilerat allt i en “hemlig” viktblogg. Kände då och känner även nu att jag inte är redo att vara öppen med vikt, mått och allt däremellan. Framöver kommer den kanske att bli lösenordsskyddad istället, så vill man kika in och läsa måste man kontakta mig innan. Inga anonyma alltså. Finns alltid folk som har ont av allting och drar sig inte för att göra andra ledsna anonymt och fegt. Och jag har ingen som helst skyldighet att försvara mina livsval och mina beslut för någon, det är upp till mig och ingen annan. Därför kommer jag inte att skriva mer om min operation i denna blogg. Har givetvis fått otroligt mycket peppning, stöd och lyckönskningar av underbara människor också, vissa som jag känner in real life och andra via nätet. Alla lika uppskattade! Tack! ♥