Lille Liam sover (än så länge) som en liten ängel (peppa, peppa..) och mamma Agnes får äntligen lite välbehövlig egentid.

Mormor kom som vanligt in i eftermiddags för att sitta barnvakt medans jag var ute och rastade Diesel och Rebell. Är oerhört tacksam för att vi bor grannar, skulle helt enkelt inte klara mig utan henne nu när Simon börjat jobba igen.
Det är totalt kaos här på morgnarna nu. Inget sova här inte. Och jag som älskar att sova. Det är en utav mina favoritsysslor måste jag säga. När jag var gravid kunde jag sova mellan 12 till 15 timmar per natt, om inte mer. Men nu, nu är det fan bara kaos. Liam tjuter efter mat medans jag fär fram och tillbaka mellan kök och sovrum som en yrvaken jävla Batman på crack. Och i hörnet sitter hundarna och tittar på en med riktig sorg i blicken. Innan var det ju alltid dom som kom i första hand. Rebell väckte en klockan 9, ut på morgonpromenixen och sedan hem och äta frulle. Nu är det Liam som bestämmer och jag bara hänger på. Men förhoppningsvis kommer han snart in i lite rutiner så man kan planera morgnarna och resten av dagarna litegrann. Hitta en rytm som passar hela lilla familjen. Och att inte förglömma - mitt sömnbehov.