Usch, jag måste sova. Vill inte, men måste. Borde vara trött som ett mähä men jag är döpigg. Fick inte nana speciellt mycket i (söndags)natt, knappt tre timmar för att vara exakt. Men det är ju mitt eget fel. Gav Liam mat vid ett-tiden ungefär. När han somnat passade jag på att smyga iväg till datorn för lite husletande på hemnet och sen var jag fast de kommande timmarna. Vid 03:30 var det dags för mat igen och efter lite mys med mitt lilla ögongodis låg jag halvt medvetslös i sängen klockan 04:00. Fick sova tre ljuvliga timmar innan det var dags för ännu ett mål mat och en långrunda med mormor, barnvagn och hundar.
De flesta småbarnsföräldrar får inte sova för den lille men Liam är ju så tyst och snäll på nätterna. (Peppa, peppa...) Vaknar var tredje timme ungefär och vill ha mat och få blöjan bytt. Visst, det kan vara kinkigt ibland men efter svärmors spökhistorier om hur skrikig Simon var som spädbarn så tycker jag Liam är världens snällaste. Det måste han ha fått efter sin mamma. Fisunge.

Vi har lagt ut en annons på blocket. Ska försöka hitta ett nytt hem till Rebell där han får all den uppmärksamhet och aktivering han behöver. Sånt som inte vi kan ge honom just nu. Känns så förbannat tråkigt allting. Vill verkligen inte göra mig av med honom och många tårar har det varit över beslutet. Men vi måste ju, både för vår och hans skull. Jag tror Diesel kommer må bättre också av att vara ensam hund igen. Kunna ut och gå med Diesel och barnvagnen själv när Simon är på jobbet och slippa känna mig beroende av mormors hjälp hela tiden. Kunna åka bil med en tyst hund där bak istället för två tokar som ylar och skäller på allt och alla. Kunna ta upp Diesels träning som legat på hyllan allt för länge. Även om det är jobbigt att mista vår lille Belle så ser jag ändå fram emot det. Känns hemskt att tänka så men jag gör det.
Fick ett mail från en familj igår. Dom bodde 3 mil utanför Kalmar mitt ute i skogen, perfekt för honom! Dom hade katter och hästar och sökte en gårdshund som kunde följa med ut i skogen under ridturer. Perfekt att dom bor så nära också så man kan hälsa på honom när han börjat känna sig som hemma. Det är ju inte som de två 18-åriga bögarna som bodde på Gotland och ville köpa honom. Det känns lite långt och dom ville att vi skulle "mötas upp" på halva vägen för att lämna Rebell. Inte fan kör vi flera mil för att lämna av honom hos några vi aldrig träffat förut. Vi vill ju isåfall att dom kommer hit för att hälsa på honom först för att se om dom trivs ihop. Han är ju en hund, ingen jävla bil som hoppar från ägare till ägare. Vi kommer inte ta första bästa köpare bara sådär, det måste kännas rätt både för mig och Simon. Okej då, mest för mig.. Han är ju min bebis, lille Bellebus. Hoppas vi hittar världens bästa husse och matte till honom. Hoppas, hoppas.