Hade en slapp fredagsförmiddag med mina morgonpigga barn. Börjar undra vart min energi tagit vägen, kände mig jätteslö hela förmiddagen. Kan nästan tro att något är på gång i kroppen, eller är det bara det tråkiga vädret.

Fick tillbaka lite av energin efter middagen så när Simon åkt till jobbet för ett extra kvälls-/nattskift gick barnen och jag till lekplatsen. Där busades det i en timme ungefär innan vi knatade hemåt. Vi hann dock inte så längt förrän en katt attackerade oss med kel och gos. Har aldrig träffat en så kelig katt förut. Inte sett den innan heller och den hade inget halsband. Men såg frisk och glad ut så någon måste ju äga den. Väldigt social och mysig och buffade på oss för att få gosa mer och mer. När vi skulle fortsätta hem följde den med oss och försökte smita in i huset. Kände mig så ond som inte lät den göra det, men äger någon den är det ju inte så smart. När vi gått in satt den vid dörren och tittade in genom fönstret bredvid. “Åh, mamma… den vill bo här hos oss…” Försökte förklara för Liam att det antagligen är någon annans katt, att den redan har ett hem. Hans ögon fylldes av tårar och han pep fram; “Jag måste gå in till mina gosedjur nu, och berätta för dom hur mycket jag saknar katten…” Naw.

Ikväll kom mamma hit på lite fredagsmys. Vi har ätit godis, tittat på film, pratat och lekt. Nomi somnade, trots sockerkick, vid halv åtta men Liam fick vara uppe lite längre och umgås med mormor. Men i skrivande stund har mormor åkt hemåt, barnen sover och jag tittar på film i min ensamhet. 500 days of Summer fick det bli.