En stor, tung sten har lättat från hjärtat. För idag har Vilda fått ett nytt hem. Det känns så otroligt bra!

Vi har ju som sagt (läs mer här) haft en himla massa problem med att hon kissar inne. Hon bodde hos min svärfar i tre dagar på prov för att se om det hände några olyckor. Det gick hur bra som helst och hon gick bara på lådan. Svärfar ville gärna att hon skulle stanna och bo hos honom men det ville inte hans gamla katthona, hon ville visst ha honom för sig själv. Men nu fick vi ju i alla fall se hur det skulle gå för henne att bo i ett hem utan barn. För nog hade veterinären rätt ändå, det måste ha varit barnen hon protesterade mot.

Nu vid lunch-tid knackade det en söt farbror på dörren som ville träffa Vilda. Han och hans fru ringde i helgen och visade jättestort intresse, men dom bodde tjugo mil bort så det var först idag dom kunde ta sig hit. Han var jättetrevlig och det känns verkligen rätt. Och Vilda kommer få massor av nya kompisar i sitt nya hem; en pudel, två katter samt en talande jako!