I förmiddags skrevs köpekontraktet. Ett steg närmare vårt hus! Imorgon ska handpenningen, som vi sparat ihop till, betalas in och resten i augusti. Därefter har vi nycklarna i handen senast den 2 september. Då är det vårt!

Allt har gått så himla fort, men det känns verkligen så rätt. Som om huset bara stått och väntat på oss. Vi var och kikade på det för ett år sedan när det låg ute privat. Vi var väldigt intresserade men strax efter fick vi veta att vi väntade Nomi och knappt två månader senare kom hon. Allt lades på hyllan, det var för mycket just då. Men sen nu kom det ut igen via en fastighetsförmedling och vi åkte till banken den 11 juni för att få lånelöfte, gick på visning den 13:e, fick beskedet att det var vårt den 14:e och sedan husbesiktning den 18:e. Snabbt men underbart.

Planerar febrilt i skallen i tid och otid om tapeter, inredning, färger, ditten och datten. Det absolut bästa med huset är att barnen får varsitt rum, äntligen, samt en stor härlig gräsmatta där dom kan leka. En egen gräsmatta är väl det vi saknat allra mest. Men att ha ett eget hus, att betala till sig själva istället för en fet hyra varje månad känns ju fantastiskt. Visst, vi trivs verkligen i vår lägenhet, den är så fräsch och precis i vår stil. Men ett hus är ett hus, ett eget hus som man kan sätta sin egen prägel på. Som barnen kan växa upp i. Inget som slår det.

Huset är i alla fall byggt 1988 och har fem rum och kök med tvättstuga, garage, hörntomt med skog bakom, inglasad veranda, soldäck och liten stuga på tomten. Det finns såklart en del att göra inne, måla om och tapetsera främst. Sen i framtiden skulle jag vilja ha ett nytt kök och nytt badrum, men det är sånt man får ta efterhand. Det behövs även målas om på utsidan och då ska vi byta färg till vita knutar och grå panel (har jag bestämt). Tror det blir dösnyggt med svarta utemöbler och krukor till! Iiiiih!

Lycka.