Kvart över sju i morse var vi incheckade på Växjö Lasarett. Liam fick ett varmt mottagande, precis som Nomi när hon skulle magnetröntgas. Han fick klä om till en sjukhusrock och fick bedövningsplåster i armveck och på händer innan han fick dricka lite medicin. I operationssalen fick vi stanna kvar enda tills han somnade in. Han var så himla duktig och fick massa beröm, även vi, för att vi var så lugna, glada och positivt inställda.

Under operationen fick vi gå ner och äta lite under tiden och därefter var det bara Simon som fick följa med tillbaka för att träffa läkaren och sitta hos Liam på uppvaket. De tyckte att jag var för förkyld och kunde smitta andra barn och föräldrar. Vilket jag såklart förstår, även om det gjorde ont att inte få vara med när han skulle vakna. Uppvaket skulle ta närmare fyra timmar, fick vi veta, så jag fick ta en sväng på stan för att handla lite roligt pyssel och spel till vår modige kille.

Uppvaket gick dock snabbare än vi trott, redan efter ett par timmar var han tillbaka på sitt rum i Barnhallen och jag fick träffa honom. En groggy och trött kille, men han klagade inte på att han hade ont eller någonting, han är så himla tålig och positiv till allt. Sköterskorna kom in med saft och glass, och sen pannkaka med sylt och ännu mer glass. Han åt jätteduktigt, gick på toa som han skulle och piggnade till fort igen. Det var inte länge vi behövde stanna utan kunde åka hem till Nomi ganska snart.

Läkaren ville att han skulle stanna hemma ett par dagar från dagis, och inte delta i gympa eller sporter under 1-2 veckor. Så imorgon vabbar Simon och är hemma med honom. För att han ska få vila upp sig ordentligt får Nomi gå på dagis och jag ska jobba. Egentligen skulle jag behöva sjukanmäla mig, mår inte alls bra. Men jag hoppas jag känner mig piggare imorgon och kan härda ut arbetsdagen. Kurerat mig med alvedon, litervis nässpray och en helsikes massa servetter idag. Vill verkligen inte bli sjuk och sängliggande nu. Låt mig vara frisk.